helvetesangest.blogg.se

Hej ni få människor som läser detta. Jag är SJUK !! Alltså jag är PÅ RIKTIGT sjuk !! Jag har influensa eller nått liknande. Är inne på 5:e dagen med feber och hosta, och idag hoppas jag att det vänt för jag känner mig ytte-pytte lite piggare. Var på VC igår men lungorna lät bra trots att det hugger som knivar i bröstet när jag hostar, och CRP var <8 så det är alltså virus = finns inge motemedel utan måste väntas ut.

 

Ångesten då? Njae, den är det ganska lugnt med. Kanske för att jag har en "vanlig" sjukdom just nu. Klart jag är orolig, men än så länge är jag inom gränsen för vad som är normalt. Skulle febern dock hålla i sig längre än 6 dagar, DÅ kommer jag bli rädd. Typiskt för influensa är att man har feber 4-5 dagar, men kan känna sig trött och sliten upp till 2 veckor efteråt, så jag hoppas at jag följer den ramen.

 

Tråkigt nog var jag tvungen att avboka min tid hos min KBT-terapeut som jag hade igår. Men jag pallade inte gå dit eftersom febern låg på 39 grader. Har fått en ny tid. 13 mars... långt dit :( Men men, den som väntar på nått gott...

Igår ÄNTLIGEN vad dagen kommen. Som jag längtat. Jag hade ett möte med en helt ny människa, som jag aldrig träffat förut. En terapeut som arbetar med KBT. Jag var lite nervös innan eftersom mötet med den förra var mer eller mindre en katastrof. Kunde inte med den kärringen, och hon skötte sig så jäkla oproffsigt. Men igår... YEEEEY, jag kände på en gång att jag hade hittat rätt.

 

En fantastisk människa (tjej, lika gammal som mig!!) som jag klickade med på en gång. Jag kände att för henne kommer jag kunna prata om ALLT. Tyvärr blev mötet inte så långt, hon hae bara bokat in mig en halvtimme för ett "bedömningssamtal", men detta är ju bara början. 

 

Utifrån min journal och min berättelse som jag fick berätta lite kort ville hon ge mig en diagnos. Varför det var så viktigt för henne att få ett ord på varför jag är där fick jag förklarat med att hon då på ett bättre sätt kunde lägga upp en behandlingsplan, vilket låter logiskt i mina öron. Så än en gång, diagnos: HÄLSOÅNGEST och GAD.

 

Men det var ju ingen nyhet. Det visste ju JAG redan. Hur som helst, hon kändes helt underbar, och jag ser såååå mycket fram emot vårt nästa möte, som tyvärr inte är förrän om 2 veckor, men sen ska jag få gå 1 gång i veckan, och det känns ännu bättre.

 

Jag berättade att jag tror att jag är ett hopplöst fall, men hon förklarade så bra vad hon tänkte "göra med mig". I dagsläget fungerar min hjärna som så att jag hela tiden "ligger steget före", och använder mig av en försvarsmekanism, alltså jag går händelserna i förväg. Jag är alltid på spänn och undersöker och känner efter i min kropp för att hinna upptäcka farliga sjukdomar. SÅN ÄR JAG !! Eftersom jag varit såhär sen tidiga tonår, så menar hon att min hjärna är så totalt programerad på att alltid oroa mig INNAN jag blir sjuk, så måste jag "programera" om mig, dvs leva normalt, och inte tänka på vad som KAN hända, utan leva i nuet. 

 

Jag tror aldrig att jag kan "lära av mig" att INTE fundera på vilka sjukdomar jag har. I min värld låter det som en omöjlighet att vakna på morgonen, och bara tänka på "normala saker" och se fram emot en härlig dag. I min värld börjar man morgonen med att känna igenom kroppen efter knölar, om det gör ont någonstans. Kolla i spegeln om nya prickar/fläckar dykt upp, och sen ägna dagen åt att känna efter hur jag mår samt googla symtom som kan stämma in på mig.

 

Men HON tror stenhårt på att jag kan bli "frisk". Hon berättade att hälsoångest var jättevanligt, och att hon just nu behandlar över flera personer som "är som jag". Låter inte klokt. 

 

Men jag är desperat. Jag orkar inte må så här längre. Så jag griper som sagt efter allt. Jag hoppas hon har rätt. Fastän jag är skeptisk... 

 

Hur som helst, jag mår tillfället bättre. Inga tydliga fysiska symtom = väldigt lite ångest. Bara den "vanliga" malande oron, men inget jag inte kan hantera eller behöver ta Sobril mot i alla fall.

Jag mår ganska okej. Hallå fattar ni? I torsdagskväll redan kände jag att jag "var på väg åt rätt håll". Konstigt hur man kan känna så. Känner mig bättre i magen *puuew* och ångesten har varit väldigt väldrigt lindrig för ovanlighetens skull. Men såg det inte ut så här sist också? Var skitdålig ca 2 veckor, innan det vände till det bättre.

 

Jag orkar inte må dåligt längre. I morgon ska jag äntligen träffa en KBT-terapeut. Håll tummarna att det kommer gå bra. Sen har jag anmält mig till en studie ang. självhjälp mot hälsoångest. Blev uppringd i fredags och fick prata med en oerhört trevlig och förstående karl (psykolog), som ställde över 100 frågor. Nu är det inte ens säkert att jag kommer med i studien, men jag hoppas verkligen det, och jag skulle få svar oavsett inom ett par veckor.

 

Jag griper liksom efter allt just nu. Jag har börjat äta sundare (matlusten är tillbaka!!) och nu jäklar måste jag få fason på min psykiska hälsa. Ja BÅDE fysiska och PSYKISKA. Är fortfarande övertygad om att jag har cancer, men ångesten och paniken tar inte över just nu. Jag KAN faktiskt fokusera på annat. Ta hand om min familj, laga mat, jobba m.m. 

 

Men oron finns naturligtvis. Nu blir det lite ångest för ångesten... hur länge ska jag få må bra? När kommer nästa period? Uscha... ja det lär ju komma när jag får ett nytt fysiskt symtom... som vanligt.

 

Men som sagt, för tillfället mår jag okej. Inte toppen, men hyfsat, och det räcker gott åt mig. I alla fall för stunden.

Har inte orkat skriva. Det beror inte på att jag har mått bra, utan snarare tvärtom. Bläää, känner mig alldeles ur form. Jag fick ju i alla fall provsvaren över telefon, och dom var normala.Jahapp...trodde jag skulle bli lugn och må bättre, men icke. Leverproverna var utan anmärkning, och alla "vanliga" blodprover är bra. Ändå är jag helt övertygad om att jag är sjuk. Tarmcancer visar ju sig inte på sånna prov. Och gastroskopi/koloskopi vågar jag inte. Då får man ju svart på vitt att det sitter en tumör där :(

 

Tog inga Sobril varken igår eller förrgår. Men idag, alldeles nyss tog jag 5 mg. Jag har sån sjukt orolig känsla i kroppen. Usch och fy. Allt känns jobbigt. Jag MÅSTE verkligen handla, men jag tar mig inte till affärn. Visst, jag har bil, jag har pengar, jag har tid. Men jag orkar inte. Rent fysiskt är jag inte speciellt trött. Känner mig mer på helspänn, "upp i varv", men i hjärnan. Orkar inte tänka.

 

Allt som jag tyckt varit lättsamt och roligt förut, känns bara jobbigt och tråkigt. Vill inte handla, vill inte laga mat, vill inte städa, vill inte fixa iordning mig. Skulle helst av allt bara vilja lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.

 

Ganska nyss så renoverade jag hemma, men bara tanken på att ens byta en gardin får mig att må dåligt. 

Jag mejlade faktiskt en privat psykiatriklinik idag. Tänkte att om man betalar för sig kanske man kan få en tid snabbt. Primärvården är ju världens segaste. Men jag har inte fått nått svar... så jag lär väl få härda ut till måndag. Inte för att jag vet vad jag egentligen förväntar mig av besöket då, men jag känenr ju hela tiden att jag orkar inte må så här mer, jag måste få hjälp.

 

Idag har jag huvudvärk också. Tog 2 Treo. Men dom har inte hjälpt. Ska snart iväg och skjutsa barnen på träningar. Bara att bita ihop och se glad ut. Jag busar och skojar med barnen, så dom inte ska misstänka nått. I deras ögon är jag tack och lov fortfarande en glad och fjantig morsa som gör pinsamma saker. 

 

Jag vill leva !!! Jag vill må bra !!! Jag HAR ju ett bra liv... så VARFÖR mår jag piss å helvete ??

Kände av ångesten redan när jag vaknade. Bådar inte för en bra dag. Har lite ont i höger sida, bak på ryggen under revbenen liksom. Å N G E S T... R Ä D S L A... Tog en Ipren... och tog nyss 5 mg Sobril. Hoppas klara med med en Sobril idag, men vi får se. Det är ju bara förmiddag än så länge. 

 

Så jävla rädd för cancer. Tänk om det är en tumör som ligger och trycker där inne. F A A A A A A A A N !!!!!!

 

Ångest ca 5-6 nu... HATAR DET !!

Första dagen mer än en vecka som jag INTE behövt ta någon Sobril eller Atarax. Och klockan är snart 20, så jag gissar att jag kommer klara dagen. Har mått ganska okej. Mitt läkarebesök igår gjorde nog susen, fastän jag funderar väldigt mycket över vad leverproverna kommer visa. Ingen ohanterbar ångest idag i alla fall. 

 

Läkaren sa föresten igår att jag kan skippa Ataraxen, om jag tycker att Sobrilen funkar bättre. Han skrev ut en förpackning till (kors i taket) men det beror nog på att jag bara har 5 mg + att jag senaste fick utskrivet var i maj. Så ingen knarkarvarning här inte. 

 

Hade ingen matlust på hela förmiddagen, men åt ändå lite pannkaka med barnen. Sen blev jag riktigt sugen och åt rester från igår + ett gäng chokladbollar som barnen bakat. 

 

Imorgon fyller jag år. Önskar mig inget annat än att få vara frisk och mår bra.