Kanske blir det bara jag som läser detta... kanske kommer jag låta någon annan läsa... jag har inte bestämt mig än, men detta skriver jag för MIG - bara MIG - just nu i alla fall. Jag kommer skriva om ÅNGEST, något jag har haft den tonåren... det är väl egentligen inget man pratar om, även om det blivit mycket mer öppet att prata om det nu, men så är det också så att INGEN kan förstå hur det är att leva med ständig ångest, om man inte upplevt det själv.
Jag ska försöka "poängsätta" min dagliga ångest, på en skala 1-10 där 1 är det lägsta, och 10 det högst, och värsta. Idag, tisdagen den 26/3-2013 har varit en helt okej dag, fram tills nu på kvällen... Var duktig (?) och tog en rask promenad och kände mig hyfsat pigg och nöjd, men så efter ett tag fick jag en svag moande värk i nedre delen av ryggen. Katastroftankar, illamående, kände mig ostadig... Ångest... 7 på skalan... sätter mig framför datorn, vill vara ifred. Tack och lov har barnen precis lagt sig. Är en mycket dålig mamma under min ångest... googlar på olika symptom... läser på "ångestsidor" som jag gjort typ 1000 ggr innan... Ändå vill jag ha det "svart på vitt". Måste läsa för hundraelfte gången att illamående, yrsel, ostadighet, muntorrhet och annat är TYPISKA ångestsymtom. Men ändå gnager det i mig... tänk om det är något annat... tänk om det är en cancertumör som spökar... som strålar ut i ryggen och har börjat växa. Eller cancer i magen... eller en stroke som är på gång? Hjärtinfarkt?
Kan dagens ångest ha att göra med en inre stress jag känner? Jag har tackat ja att följa med och simma i morgon fastän jag egentligen inte känner att jag har tid... men hälsan då? Måste ju ner i vikt... och egentligen HAR jag ju tid till en timme på badhuset, men jag skulle helst vilja vara hemma. Stora prinsessan fyller 11 år i morgon. Måste städa, har lovat att baka kolakakor... ska fixa med tårtan... Presenterna är klara i alla fall... tack å lov.
Jag VILL tro att ångesten beror på detta, och att det ÄR "bara" ångest, och inga symtom på andra sjukdomar. Jag höll på att få en riktig panikattack i köket för en stund sen, men lyckades mota (?) den genom att sätta mig och googla vid datorn...
Sen kan jag inte låta bli att fundera över hur det är för kroppen att äta SSRI-tabletter år efter år. Har ätit Sertralin sen jag var 19 tror jag... det är 17 år nu. Har haft kortare uppehåll men då blir ångesten outhärdlig och jag fungerar inte som människa. Är ganska storkonsument av värktabletter oxå... tar en Ipren eller 2 alvedon så fort jag känner nånting i kroppen. Det hjälper mig att lindra ångesten oxå, för har jag inte ont behöver jag inte oroa mig över vad det kan vara för något...
Skulle nog sätta 5 på ångestskalan nu... Hoppas den sjunker innan sängdax. Hade tänkt att lägga mig tidigt, men antingen ställer jag mig å gör kolakakorna nu så slipper jag tänka på det... ja så får det bli. Sen är det "The Following" om 20 minuter... den vill jag inte missa.
Hopas vakna upp till en härlig dag i morgon, men 0 på ångestskalan hela dagen. Yeeeey, i wish...