helvetesangest.blogg.se

Mådde ju någorlunda okej i morse, men ganska snabbt kom ångesten som ett brev på posten och tog tag i mig. Blev 2 x 5 mg Sobril för att klara av att jobba. Kände att nu orkar jag inte längre. Jag ringde VC och ville boka en tid, men som vanligt fanns det inga tider att få samma dag, men jag hade lite tur för hon som jag pratade känner mig pyttelitegranna, och vet om lite av mina problem, och jag sa till henne att jag gör vad som helst, bara jag får träffa en läkare, för jag står inte ut längre !!! 

 

Då plötsligt "hittade hon" en tid 14.30 hos en läkare som jag skulle få träffa !!! WOW !!!!

 

Sambon skjutsade dit mig, och jag fick träffa samma läkare som höjde min medicindos förra gången. Denna gång gillade jag honom bättre. Det kändes som han tog mig på allvar, och ville vara till hjälp. Jag berättade om min "klumpkänsla" under höger revben, och han klämde och kände, tryckte, knackade och lyssnade. Fin puls, bra ljud, och levern kändes normal, INTE förstorad. Puuuew !!! Sicken lättnad. 

 

Pga min oro tyckte han att jag ändå skulle kolla mina levervärden. Han gick in i min journal och trots att jag lämnat flera blodprov tidigare så har aldrig någon gjort leverprover !!! Så jag ska in på måndagmorgon.... känns sådär... bra att göra det, men fan i helvetes jävla skit om dom visar nått !!! Tänk om proverna visar att jag har levercancer.... eller nån annan farlig sjukdom.... HELVETE !!!

 

Har inte haft någon matlust på hela dagen. Har inte ätit nått, förrän nu (20.00 på kvällen). Lagade mat till familjen, och när jag väl började äta var det gott, men suget fanns aldrig :( Hade lika gärna klarat mig utan mat... men det vågar jag inte.

 

Tog en till Sobril 5 g förut... ser fram emot en lugn kväll...

 

 

Tänkte må bra IDAG... som alla andra dagar. Ska försöka lyckas för en gång skull. I förrgår tog jag ju 3 x 25 mg Atarax, och jag gissar att det var anledningen till min enorma trötthet igår. Jag var som en zombie, och låg mest och sov och vila hela dagen. Fastän jag vet att trötthet KAN vara en biverkning av Ataraxen fick jag ångest och rädsla över min trötthet. Cancern som gör mig så trött !!! 

 

Pallar inte med tröttheten en dag till, så jag tog ingen Atarax igår istället 2 x 5 mg Sobril.

 

Vad jag har förstått så är 5 mg Sobril ytterst låg dos. Har ju ändå tagit 1-2 tabletter nästan varje dag senaste veckan, och börjar bli orolig för att bli fast... men jag hoppas och tror att det inte ska gå så snabbt + att jag har så låg styrka på dom små pillrena.

 

Dum i huvet som jag är så åt jag massa mackor, och sen choklad sent igår kväll. Jag var inte hungrig, men så jäkla rädd över min viktminskning. Tänkte att OM jag ändå går ner i vikt fastän jag trycker i mig massa skit då ÄR jag verkligen dödssjuk. Vägde mig i morse... + 1 kg. Puuuew.

 

Helt sinnessjukt egentligen. Jag som år efter år kämpar med min övervikt, blev nu glad när jag gått upp. Ska dock ta tag i min viktminskning igen genom att följa viktväktarna. Lyckades bra förra året och minskade drygt 10 kg. Sen har jag stått still men tänkte gå ner 10 till detta år.

 

Men vad fasen jag rör ju mig inte. Jag vågar inte motionera. Tänk om jag dör när jag är ute och går? Vi som bor på landet, ingen skulle hitta mig om jag gick i skogen här ensam. Och tänk om det sliter så på mitt hjärta av min dåliga kondition att jag bara kolapsar?! Jävla onda spiral.

 

Peppar peppar så känns det yttepytte lite bättre idag. Men så är klockan inte ens halv åtta på morgonen heller. Ska snart in och jobba. Blääää... VILL INTE MÅ DÅLIGT !!!! Har fortfarande klumpkänslan i höger sida. FÖRSVINN !!!! Om det skulle försvinna skulle min ångest också göra det. För den här gången i alla fall.

 

Ångest ca 3 (än så länge)

Bestämde mig att vara ledig idag. Fördelen med att vara egen företagare. Att själv bestämma sina arbetstider.

Det blev sammanlagt 3 x 25 mg Atarax igår. Ingen Sobril. Somnade på soffan när jag och sambon låg och sov en film, och har sovit konstant tills jag blev väckt av telefonen strax efter 9 i morse.

 

Ställde mig på vågen... har gått ner drygt 4 kg... jättebra, med tanke på min övervikt och att jag skulle behöva gå ner 30 kg, men vad fan jag har ju ätit!! Fastän jag inte har någon som helst aptit har jag tvingat i mig mat. Ändå går jag ner i vikt?? Tarmcancern såklart. Man rasar i vikt av cancer i tarmen. Då fick jag än en gång svart på vitt att det är den diagnosen jag har.

 

Jag VILL gå ner i vikt, men inte pga att jag är sjuk!! Blir så jävla livrädd. Och igår åt jag ovanligt mycket. Och inte nyttigt heller. 2 x kinamat. Stekt ris till lunch, och ris, sötsur sås och friterad kyckling på kvällen. Ändå minskar jag i vikt. Det ÄR inte normalt. I "vanliga fall" har jag skitsvårt att gå ner i vikt. Minsta lilla "fusk" ger mig ett plus på vågen, och fastän jag kämpat med Viktväktarna lyckas jag gå ner max 1 kg i veckan, och då är jag stenhård, inget fusk eller onyttigheter.

 

Nu har jag inte rört på mig överhuvudtaget. Och jag har ätit massa onyttigt. Och så går jag ner i vikt!!! FAAAAAAN !!!!!!!! Helvetesångest 7-8 ungefär.... F U C K !!

Tog en 5 mg Sobril igår också... så sammanlagt blev det 25 mg Atarax, och så den pyttelilla Sobrilen. Idag har jag tagit 25 mg Atarax... får se om jag fixar dagen utan nått mer. Ibland känns det bättre i magen, men jag känner ändå att något inte är som det ska. Fortfarande totalt aptitlös. Det skrämmer mig så sjukt mycket. Kollade tempen men har ingen feber. Känner mig ine fysiskt sjuk i övrigt, mer än lite efterdyningar av dunderförkylningen. Så nu lider jag av "otäck klumpkänsla i höger sida av magen" och kraftig ångest över detta. 

 

Morgnarna, förmiddag och dagarna är värst. På kvällarna känner jag mig lite, lite lugnare. Konstigt. Men det kanske är för att jag är nära till att få sova och glömma bort all ångest, och så har jag ett litet hopp om att dagen som kommer ska kännas bättre. Men så vaknar jag, och känner hur ångesten sköljer över mig. Jävla skitkänsla!

 

10 feb ska jag träffa en KBT-terapeut, och jag ringde i förrgår men kom bara till en telefonsvarare. Lämnade ett meddlande och ville att hon skulle ringa upp, men ingen har ringt :( Vill ha en tidigare tid, orkar inte vänta 2 veckor till... men så är det väl...en evig väntan...

 

Dagens mål är att få tillbaka hungerkänslan... och slippa ta nån mer medicin. Önska mig lycka till. Kommer toligen inte att lyckas ändå...

 

Ångest 7 ungefär...

 

Ja inte fan kan jag "tänka mig till" att må bra. Nä, den gick inte. Har redan tagit 25 mg Atarax för at dämpa min dödsångest. Jävla magjävel !! Tycker det ömmar på hela högersidan nu. Naturligtvis tumören som trycker på.

 

Min käre sambo har nog börjat ledsna nu. Jag är ju världens tråkigaste partner. Jag orkar knappt prata, vill inte göra nånting, orkar inte med nå mys. Vil bara va ifred. Stackars honom. Jag förstår. Och han FÖRSÖKER förstå mig, men han orkar inte alltid. I hans värld gäller "ryck upp dig", eller "gå till läkaren så du blir undersökt". Kan ju låta logiskt, men det är inte så enkelt. 

 

Jag hatar detta. All vaken tid ägnar jag mig åt att oroa mig för att jag snart kommer dö. Hur sjukt är inte det? Och hade det varit så lätt att "rycka upp sig", ja då hade jag gjort de för längesen. Jag hatar verkligen den här känslan. Jag skulle offra vad som helst för att få må bra. Det enda viktiga i livet är min och min familjs hälsa och välmående. Jag skiter i allt annat. Bara jag, min sambo och mina barn får va friska....

Haha vilket skämt ?! Nä men jag tänkte köra lite KBT med mig själv, och tänka att jag faktiskt är frisk (herregud vad jag ljuger för mig själv). Idag är en bra dag, och inget är fel i min kropp... (ljuger så tungan känns alldeles svart). Jag ska fara in å jobba en sväng, vara en fantastisk mamma och sambo. Jag ska njuta av dagen och inte bekymra mig !

 

Å vilken härlig dag jag ska ha !

10 mg Sobril blev det igår. Idag har jag inte tagit nån... Fan, jag hatar detta så jävla mycket. Känslan av att något är fel i magen är så jävla stark. For aldrig in till VC i morse... funderar på om jag ska ringa och boka en tid... känns så jävla pinsamt att fara in på drop-in som är till för "akuta besvär". Jag vill bli undersökt. Jag vill få höra att det inte finns nått fel i min mage. Men samtidigt är jag livrädd. För tänk om min magkänsla är rätt. Eller jag VET att den är rätt. Att jag får beskedet om min dödsdom.

 

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN kuk-helvetes-jävla-skit !!!!!!!

 

Ångest 7-8 ungefär.... hela fucking-jävla-tiden !!!!!

Cancer i magen !! Jag VET att jag har det. FAN !!!! Är så jävla rädd. Har precis tagit 5 mg Sobril, men ska strax ta 5 mg till. Känns fortfarande som det sitter något inne i höger sida, och det ömmar i magen emellanåt. Googlar, och DET ENDA som kommer upp och stämmer in är tjocktarmscancer !!!!!! Så fort man har ont på höger sida, ja då är det cancer. Inte längst ner, för då är det blindtarmen, och högre upp kan det vara gallan, men då ska det vara en skärnade smärta, och det har inte jag. Diffus känsla på höger sida... = CANCER !!!

 

Fy fan...jag kommer aldrig palla... hur ska jag berätta för barnen?? Långa sjukhusvistelser... operation... cellgifter... spridning... döden....

 

Jag är så jävla rädd !!!!!!

 

Ja jag har tagit det idag... jag hoppade Ataraxen och gick direkt på Sobrilen. Känner mig lite bättre nu. Tycker att det ömmar i högra sidan. Cancern som äter upp mig? Fortfarande ingen aptit, men jag har tvingat i mig havregrynsgröt (bra för magen?) och några mackor och lite popcorn...

 

Denna dag har varit så sjukt långsam... är bara hemma hela familjen och "myser". Eller alla andra myser medans jag låtsas att göra det... kan det inte bara bli måndag så jag får gå till vc...

På sätt och vis känns det bättre idag, men samtidigt mycket sämre. Jag är så jävla orolig för lever- eller tarmcancer, och jag är så sjukt övertygad om att det är det jag har. Fortfarande en konstig känsla i höger sida. Fortfarande ingen aptit... så helvetes jävla rädd. Funderar till och från om jag ska ta en Atarax... men kommer den ta bort min ångest? Kanske blir jag bara trött? Ännu mera rädd? Har klarat mig utan Atarax så länge... tänk om den dämpar ångesten med ökar mina fysiska symtom? Blir så jävla nojig! Vill bara attt det ska bli måndag så jag kan fara till vc. Hatar helgerna pga av detta. Känns dumt att fara in på akuten... måste härda ut till måndag.

8.00 ska jag in på vc, och jag åker inte därifrån förrän dom gjort något. Fast vad vet jag inte...

 

Ångest 5-6 skule jag säga...

Jag fattar inte att jag klarat mig fån de värsta panikattackerna. Sertralinets förtjänst kanske. Jag har fortfarande megaångest, men är liksom ändå lugnare än jag brukar när jag har riktig ångest. Jag har inte tagit vare sig Sobril eller Atarax på hur länge som helst, och jag är glad för varje dag jag överlever.

 

Har inte jobbat idag. Har bara varit hemma och legat på soffan. Och googlat. Tjocktarmscancer? Levercancer? Mina anda symtom är aptitlöshet och den konstig känslan på höger sida under revbenet. Ingen feber. Ingen konstig avföring, inget mörkt urin. Inga magsmärtor. DET är nog det som gör att jag kan hantera min ångest, att jag kanske nånstans innerst inne har ett litet hopp om att det inte är det värsta.

 

Jag har klämt på magen typ 100 ggr idag. Både när jag står och ligger. Magen är inte uppspänd eller nått utan mjuk och sladdrig. Men så har jag ju massa fläsk som dallrar runt magen, så jag tror det kan va svårt att känna organen innanför. Det känns i alla fall likadant på båda sidor. Inget som "sticker ut" eller nått. 

 

Men inuti känns det konstigt. Som om nått är i vägen liksom. Och NEJ, det inbillar jag mig INTE. Känslan är riktig! Jag gissar att det är antingen förstorad lever, cancertumörer på levern, eller en stor tumör som trycker i tjocktarmen. Skrev väl om detta igår också... blir alldeles snurrig...

 

Valde att INTE fara in till vc idag. Tänkte utmana mig själv och se om jag överlever helgen. Isåfall åker jag in på måndag klockan 8. Måste hitta på något kul med barnen i helgen. Dom får inte få några misstankar. Fördelen är att jag är förkyld, så om jag bara vill vila och dra täcket över huvet kan jag säga att det är för att jag är förkyld. Mina älskade barn, som jag älskar över allt annat. Jag försöker verkligen att vara världens bästa mamma. Mina barn är värd det. Men jag börjar bli orolig hur länge jag ska orka hålla uppe fasaden. Jag MÅSTE.

 

Har ingen aptit som sagt. DET oroar mig. Jag som alltid är hungrig och helst äter allt jag kommer över och lite till. Samtidigt är jag så jäkla orolig över att äta något som påverkar den sjukdom som jag förmodligen har i magen. Har druckit citronvatten och ätit lite fiskbullar. Kom inte på nått annat som skulle vara lent och snällt för magen. När jag gjorde våfflor till barnen sa jag bara att jag nyss hade ätit. Inga problem.

Förutom daglig småångest har det varit någonlunda okej sista tiden. Har inte haft så jättemånga fyfiska symtom, mer än huvudvärk och lite annat. Men så igår började det. Som vanligt med ett RIKTIGT FYSISKT symtom, och här är jag nu. Livrädd, ångestfull... ja allt känns för jävligt.

 

Igår fick jag en obehaglig känsla i höger sida av magen, precis under revbenen. Känns som det sitter nått där inne, men när jag själv trycker känner jag inget med fingrarna men liksom inuti kroppen. Mest obehagligt är det när jag sitter ner, eftersom kroppen då automatiskt "viker sig" och "trycks ihop". Då känns "klumpen" där inne mer. Det gör inte ont, men som sagt - obehagligt, och jävulskt skrämmande. 

 

Har gogglat i flera timmar nu. Varit inne på alla sidor hundra gånger om, och allt tyder på att det är min lever det är fel på. Det är levern som är förstorad. Det känner jag. Och det vet jag. Dom symtomen stämmer in. Sen om det är cancertumörer som gör att den växer, eller det JAG HOPPAS PÅ: Fettlever !!!! Det vet jag inte. 

 

Tänk om jag har levercancer. Då dör jag. Jag hoppas och önskar att jag har fettlever, för det har jag läst om och det kan man bota med att ändra sin kost. Och det vore troligt faktiskt. Jag är ju fet, har misshandlat min kropp med fet och onyttig mat i många år... snälla låt mig ha fettlever.

 

Men varför skulle jag vara skonad och bara ha det? Ska till VC imorgon och ta leverprover. Om jag vågar. Tänkte fara dit klockan 8 på deras "drop in". Läkaren kommer klämma på min fetmage. Tänk om han känner med händerna att levern är förstorad. Jag kommer dö av rädsla. Och om dom nu tar blodprover. Hur ska jag kunna överleva tills resultaten kommer? Och hur ska jag kunna ta mitt dödsbesked?

 

Är så jävla rädd... faaaaan att det skulle börja igen. Kan jag inte bara få vara frisk? HELVETE !!!