helvetesangest.blogg.se

Usch... fick en smärre ångestattack på jobbet idag. Jag har fått ett nytt symtom som oroar mig nått enormt. Jag har fått stickningar i hjärtat!!!! Det känns typ som om någon sticker mig med en nål om och om igen. Sitter inte i nå länge utan går snabbt över, men jag blir så sjukt rädd när det händer. Var såååå nära att ta en Sobril, men googlade istället. Stickningar i hjärtat/bröstet verkar va fler som har, och för det mesta är det inte relaterat till hjärtsjukdom. Men ändå... tänk om?? Är så rädd att jag har någon förträngning på nått kärl.

 

Till saken hör avv jag jobbar på en hjärtavdelning på sjukhuset. Jag har tillgång till ekg-apparater och annat om jag skulle vilja, men jag vågar inte. Vill inte heller besvära doktorerna med privata frågor, men jag tror jag ska försöka smyga in en fråga i morgon ändå. Kan ju alltid säga att det är en patient som har stickningar i hjärtat, och fråga om det är farligt... uscha, är så rädd.... ångest ca 6...

Mittemellan-ånget... kanske en 4:a på skalan. Det vill säga uthärdligt. Igår fick jag en smärre panikattack då jag vart orolig för min sambo som kände sig hängig. Såg framför mig hur han dör i en hjärtinfarkt och då kom paniken. Idag mådde han bättre, och jag kunde släppa de tankarna, men tanken på att något skulle hända honom är exremt skrämmande. Sen är det barnen såklart. Herregud vad orolig jag är för dom. Är så rädd att dom ska drabbas av nått farligt :(

 

Och så var det mig själv. För tillfället är jag inne på hjärtat. Är oerhört rädd att jag har nått fel på hjärtat, och ännu mer rädd för att jag har ett aortaaneurysm. Har inte ont någonstans precis nu, och då är det ganska lugnt, men när jag var på badhuset idag stack det liksom till på vänster sida under revbenen, då vart jag livrädd och trodde att kroppspulsåderns kanske skulle brista.

 

Lyckades på något konstigt vis intala mig själv att symtomen inte stämmer in, och eftersom det inte var någon ihållande smärta så kunde jag bada vidare och vara ganska normal.

 

Senste tiden har jag mest haft "generell ångest". Alltså ingra direkta panikattacker, utan en ångest och oro som liksom gnager från morgon till kväll. Är rädd att något otäckt ska hända. Sukdom, olycka...vad som helst.

 

Får panik så fort telefonen ringer. Tänk om det hänt någon i min familj nått? Hatar att behöva vara så här jävla rädd för allting...

Oj så längesen jag skrev... över 1 år sedan !!!! Om jag varit ångestfri så länge?? Näe knappast... men jag har egentligen inget svar på varför jag inte bloggat. Ska börja nu igen... är så sjukt less på helvetes-ångesten. Gick ju i KBT, men när vi flyttade så slutade jag. Har börjat på nytt jobb också, där jag trivs alldeles ypperligt, och passande nog är det på sjukhuset, så jag är "nära om det händer något". 

 

Sista veckorna har varit jobbiga. Hjärtinfarkt, andra fel på hjärtat, tarmcancer och lite annat susar runt i min hjärna (kropp?). Sonen fick feber häromdagen och då kom paniken... tänk om han har leukemi eller skelettcancer? Han hade inga andra symtom än ont i kroppen. 

 

Har en ständig malande oro i kroppen. I skrivandets stund känner jag mig extremt orolig och nervös... skriver mer i ett annat blogginlägg. Ville bara tala om att jag är tillbaka. Kram på er som läser här.