helvetesangest.blogg.se

Livet är perfekt... Om det inte vore för att jag lider av extrem ångest och panikångest som fullkomligt förstör mig... :'( Varför jag?? Whyyyyyyy????

2013-04-30

Publicerad 2013-04-30 12:12:07 i Allmänt,

Har mått helt okej några dagar nu. Idag känner jag mig dock lite sämre igen. Har en malande oro i kroppen... det ringde ett skyddat nummer på min mobil för ett tag sen och då fick jag genast en klump i halsen och det knöt sig i magen: tänk om det är läkaren som ringer och säger att jag lider av en dödlig sjukdom !!! Nu var det bara kuratorn som ringde och ville boka om min tid... puuueeew... men jag känner mig stressad.
 
Ska bjuda på middag ikväll... uscha, huset är stökigt och jag har inte handlat. Panik ! Och tänk om jag får en panikattack... blä för denna skit. Skule sätta ångesten på ca 4 idag... FAN !

Mår mycket bättre

Publicerad 2013-04-27 08:15:30 i Allmänt,

Har haft två nästintill "normala" dagar nu. Känns helt vrickat. Asså nyss höll jag på att dö, och nu känns det nästan som vanligt. Jag är naturligtvis INTE ångestfri, det är jag aldrig, men ångesten är på min "normala" nivå, dvs 2-3 på min alldeles egengjorda skala.
 
Jag kommer förhoppningsvis inte blogga här om jag mår okej, utan då blir det mer i min vanliga blogg. Men jag vet att det bara handlar om någon dag eller högst ett par dagar innan det slår till igen, så då dokumenterar jag allt här igen :/

Tillbaka från läkaren och kurator

Publicerad 2013-04-24 16:40:57 i Allmänt,

Ja då har jag varit på vc. Jag har INTE behövt ta någon Sobril
Och jag har bara sk. Vanlig ångest och sluppit panikattacker både igår och idag. Jag var nervös inför besöket men det gick bra. Den utländska läkaren kändes riktigt bra. Han var lugn, trygg, pratade bra svenska och verkade kunnig om ångest och annat. Han tyckte inte att jag behövde göra några neurlogiska undersökningar, utan lyssnade på hjärtat, kollade blodtryck, hb och socker. Allt var bra och sen tog jag även massa andra blodprover som jag ska få resultat på om ca 2 veckor. Bl.a. Sköldkörtelprover. Det har jag kollat innan men det har aldrig varit nått fel, men denna gång hoppas jag så innerligt att jag HAR fel på sköldkörteln!!! 
 
Låter väl helt sjukt men alltså då skulle jag få svar på varför jag mår som jag mår, och det går ju faktiskt att behandla. Tycker det verkar för enkelt att jag skulle lida av Hypoteros som det heter, jag har liksom inte lagt nån energi på att tro att det fastän jag vet att många av mina symptom stämmer in på den sjukdomen, varför skulle jag drabbats av ens sjukdom som går att behandla liksom? 
 
Jag är övertygad om att jag har det värsta, och säger läkaren att jag INTE har hypoteros kommer jag bli sååå besviken och ledsen...och rädd... Tänk om dom hittar nått annat? Nått livshotande?? Det är ju det jag vet att jag har. En dödlig sjukdom - det är den som ger mig ångesten!!!
 
Jag fick inte nå Sobril utskrivet heller... Han ökade min medicindos från 100 mg till 125 mg. Han tyckte att jag skulle ge det 2 veckor, och märker jag ingen skillnad tar vi ett nytt steg och ska komplettera med en annan medicin som heter Efexor. Den har jag provat tidigare, det var den första ångestdämpande medicinen jag tog, men då mådde jag bara sämre, så jag är lite skeptisk. Hoppas nu att dom här extra 25 mg kan göra skillnad, även om jag inte har något större hopp. Om inte det heller funkar, då ska han skriva ut Sobril... Känns som en evighet. Ändå kände jag förtroende för denna läkare. Jag får helt enkelt förlita mig på honom. Och Sobril får jag väl fortsätta låna om jag nu behöver det :/
 
Direkt efter läkare och provtagning gick jag till kuratorn och satt där en timme. Fick mest berätta lite grundläggande om mitt liv, från då jag minns att min ångest startade. Men sen var det "det gamla vanliga". Katastoftankar bla bla bla... Allt har jag hört tusen ggr förut *suck*
 

Snart till vårdcentralen

Publicerad 2013-04-24 12:11:10 i Allmänt,

Jag ringde och avbokade min tid jag hade hos kuratorn 10.00 i morse. Hann inte mer än gå ett litet tag så ringde det på min mobil. Det var kuratorn, som var orolig och undrade varför jag avbokat. Jag drog väl en vit lögn och sa att jag inte hade tid, men hon lyckades ändå övertala mig att komma in senare i eftermiddag. Jag har ju tid hos en läkare 13.40 och direkt efter det så ska jag träffa henne.
 
Känns som jag ska in och få min dödsdom... men ändå inte. Jag vet så bra hur läkarna funkar. Bara man nämner ångest så skyller dom gärna allt på det och tar inte de kroppsliga symptomen på allvar. Jag vet ju med mig att ångest KAN skapa många fysiska symptom, men bara för att man har ångest så är man ju inte garanterad att inte drabbas av andra sjukdomar !!!! Ska börja med att prata med honom ang min oro för als i alla fall... 
 
Ingen Sobril igår...ingen idag. Nu känner jag mig iofs skitnervös men jag skulle aldrig ta en tablett om det inte krisade. Men asså fatta vad sjukt det är. Jag kan förså dom som börjat knarka nästan. Eller nej, nu överdrev jag. Inte knarka riktigt, men ta lite piller då och då. Men gränsen är ju hårfin. Var går den egentligen? Jag mår ju inge vidare nu och i min handväska ligger tabletter som jag vet får mig bli lugnare och må bättre.
 
Där har vi nog svaret. Ä man såpass medveten om riskerna så blir man nog ingen knarkare. Jag klarar mycket, och denna ångest jag känner nu, kanske 5-6 den är jag så van vid, att jag aldrig skulle överväga att "trolla bort den" med ett piller som inte är ofarligt. Jag har enbart tagit Sobil när ångest varit över 10... och uppåt EN MILJON !!!!! För så illa har det varit... 
 
Undra vad det är för läkare jag kommer få träffa. Vet att det är en utländsk karl. Hoppas han är bra på svenska. 

2013-04-23

Publicerad 2013-04-23 11:59:14 i Allmänt,

Senaste inläggets rubrik var ju "ny läkartid" men sen skrev jag aldrig om det. Ringde iaf till vc igår och undrade om dom inte hade en tidigare tid åt mig, och det hade dom, i morgon. Spar 2 dagar då iallafall. Eftermiddagen var ju okej och kvällen ännu bättre. Var pigg och ändå avslappnad och låg länge på soffan och tittade på tv. 
 
Men sen när jag hade somnat, så vaknade jag efter ca 1 tim, än en gång med halsbrännan från helvetet !!! Svidande, brännade, kräkkänsla. Illmående, smärta... fyyyy faaaaaan. Tog 2 omeprazol, en rejäl klunk gaviscon och tuggade i mig 6 st Rennie. Fick sitta nere i soffan en stund för det var omöjligt att ligga ner. Efter någon timme lyckades jag lägga mig och somna om, och sen när jag nu vaknade i morse så sitter "efterverkningarna" kvar. Känns som jag har en klump i halsen...
 
Konstigt är att jag är hungrig hela tiden. Åt 5 smörgåsar i morse (!!!). Inte för att jag var hungrig, utan för att det kändes bättre mot halsbrännan när jag tugga och svalde. Är och jobbar lite nu och har mest gått och småätit hela dagen. Och dricker kaffe gör jag, fast med mjölk för att det ska bli lite mildare.
 
Blir en Omeprazol i eftermiddag igen, så får jag hoppas att jag slipper en sån här helvetesnatt igen. Fan att det altid ska vara nått. Nu är klockan 12.00... ingen panikångest än. Och NEJ, jag har inte tagit nån Sobril. Ingenting. Det sjuka är att jag nästan går och väntar på att det ska slå till. Skulle säga att ångensten ligger på ca 3-4... vilket är otroligt lågt. Men egentligen ska jag väl bara vara tyst, för när som helst smäller det till. Är dock glad för varje sekund och minut som går och jag INTE få ångest eller behöver ta nått piller...
 

Ny läkartid

Publicerad 2013-04-22 21:41:06 i Allmänt,

Ja effekten verkar sitta i. Känner mig hyfsat normal förutom den malande ständiga oron som jag aldrig lyckas bli av med. Verkar klara mig på 10-15 mg Sobril, och vad jag har förstått är inte det någon jättedos. Är livrädd att behöva ta tabletter för ofta. Hoppas jag klarar mig utan imorgon. Kommer aldrig stoppà ett piller i min mun om det inte är total kris. Och det har det varit i flera dagar nu :(
 
Förutom att jag är livrädd för att dö i en dödlig sjukdom så har jag fan ingen "anledning" att ha ångest å må skit. Jag har ju allt jag önskar!!! Min älskade livskamrat, världens finaste och underbara barn, etc. Etc. Jag har haft en fantastisk barndom med underbara föräldrar, alltid haft vänner, inte varit i några större kriser mer än när jag fick proppen i benet 2007, och så 2010 när min syster fick cancer. Men hon är ju frisk (eller iaf symtomfri) nu, och jag överlevde proppen. Så VARFÖR just jag???
 
Jag är mitt i min fantastiska och lyckliga liv. Allt är som jag önskar... Å så mår jag så jävla pissigt!! Det går ju inte ihop nånstans!!!
 
Så kan någon berätta för mig varför jag drabbats av den vidrigaste ångestsjukdomen någonsin???

2013-04-22

Publicerad 2013-04-22 12:36:23 i Allmänt,

Morgonen börkade ganska bra. Kände mig lite orolig, men inte så farligt. For in och jobba, fick småkänningar av panik, men kunde "tänka mig genom" och hantera det, och tänkte att idag ska jag inte behöva ta någon Sobril. Jo men visst... satt rakt upp och ner, drack kaffe och åt en smörgås. Känner paniken angripa min kropp. Otäcka ilningar, vidriga känslor som inte går att beskriva...blir jag galen? Kommer jag svimma? Tog en Sobril 10 mg och det värsta är borta. Ringde även och pratade med psykakuten, men det gav väl ingenting. Vet inte riktigt varför jag ringde... hade kanske hoppats på nått bra svar...men det fick jag inte.
 
Jag är ju en ganska klok (oftast) människa, och försöker verkligen förstå vad det är som händer. Jag har ingen direkt orsak förutom min sjukdomsrädsla, och nu börjar jag nästan oroa mig för att bli ett psykfall... men det kunde i alla fall damen på psykakuten lugna mig med. Man bli inte galen av ångest !! Det lovade hon !! Puuuhh!!!
 
På fredag ska jag förutom fysisk läkarundersökning be om en justering om min medicin. Och att få egna Sobril eller något annat lämpligt utskrivet, som jag kan ha vid behov. Vi ska ju snart resa utomlands. Tänk om jag mår så här då? Det går ju inte !!! Jag måste bli bra på en månad. Kan man det? Jag TÄNKER bli det !! Jag kan inte låta ångesten sätta stopp för mitt liv. 
 
Men hur kan det bli så här? Jag är ju lycklig. Har världens bästa karl, världens underbaraste barn, bra jobb, okej ekonomi, bra vänner... resor inplanerade... jag borde ju må som bäst nu, eller hur ?!?!?! HUR kan kroppen låta mig må så här?? Och varför varför varför jag ???????????

Sobril igen...

Publicerad 2013-04-21 18:43:35 i Allmänt,

Ja jag tog ju bara en halv i morse, men ångesten blev värre (igen!!!) under dagen, trots att jag försökte skingra mina tankar och hålla mig sysselsatt med bakning m.m. Vad fan jag är ingen pillerknarkare och att må så här jävla pissigt är inte värt nånting, så jag tog helt enkelt en hel Sobril till (10 mg) så jag har liksom igår petat i mig sammanlagt 15 mg idag. Klart att tanken slår mig... tänk om jag inte kan leva utan dessa tabletter? Kommer ångesten gå över? Kommer jag bli tablettberoende? Jag har ju haft "hanterbar" ångest mer eller mindre hela mitt liv, men denna gång är det annorlunda. Och denna gång vet jag också orsaken. Jag är helt enkelt övertygad om att jag är drabbad av en dödlig sjukdom och det är extrem dödsångest jag upplever.
 
På fredag kommer jag förmodligen att få min dom. Kommer kräva att läkaren jag träffar undersöker allt jag oroar mig för. Lär väl inte få provsvar direkt, men jag hoppas han kan göra något i alla fall. Sen gäller det att hantera detta. Lära mig att leva som döende, och förhoppningsvis kunna få någon medicin som håller dödsångesten borta.
 
Jag känner mig 99,9% säker på att jag har als... vill inte ens skriva detta äckliga, vidriga ord... men så är det. Det lär man ju inte få svar på direkt efter en undersöking, men jag ska kräva att få en remiss för en neurologundersökning... als går inte att bota. Det dör man av. Inte konstigt att dödsångesten ligger som ett moln runt en hela tiden. Sobrilen tar udden av rädslan... 
 
Har gett lösenordet till denna blogg till ytterligare 3 st, så nu är ni 6 som får läsa om detta elände. Känns ändå skönt att veta att någon läser detta. Vet inte varför, men så är det.

Kommentarer...

Publicerad 2013-04-21 14:01:23 i Allmänt,

Nu har jag lämnat ut lösenordet till denna blogg till 3 personer. Vill ni lämna en kommentar är det helt okej, asså detta är ingen topphemlig blogg, bara det att jag absolut inte vill att fel personer läser här. Och med fel så menar jag nyfikna människor som inte är mina vänner + min familj (mamma,systrar) som jag INTE vill oroa.
 
ni som fått mitt lösenord är människor jag litar på och som jag vet har upplevt mer eller mindre samma sak, eller ialla fall har förståelse.
 
Jag vaknade för ca 45 minuter sedan. Har sovit som en prinsessa och det kan jag inte riktigt förstå. Det hänger ju inte ihop med ångest precis...
 
Nu är det eftermiddag. Pausade i skrivandet och gick ut i solen en sväng. Sen gick jag in och bakade. 4 olika sorter. Kändes skönt. Har tagit 1/2 Sobril idag bara. Tänkte se om jag fixar dagen utan piller. Vill ju inte bli en sån som knaprar tabletter hela dagarna, bara när det är som mest akut.
 
Skulle säga att ångesten ligger runt 4-5... Dvs hanterbar och lätt att dölja. Drömmer om att få vakna imorgon med ett lugn i kroppen och känna mig frisk, men den chansen känns mikroskopisk...

2013-04-20

Publicerad 2013-04-20 18:33:32 i Allmänt,

Efter att ha haft min värsta dag någonsin igår känns det iaf nåååågot bättre idag. Jag tog ju 5 mg (endast) Sobril igår men jag tror inte det gav nånting. Somnade snabbt, men det gör jag ju nästan alltid, men jag var full av ångest imorse igen då jag vaknade. Tog 5 mg Sobril, sen väntade jag ca 2 Tim och tog 5 mg till... Frampå eftermiddagen tog jag ytterligare 5 mg och det är inte förrän nu jag tror att jag känner effekt. Läste på FASS.se att 15 mg är "normaldos" så det känns okej tycker jag. Är livrädd att överdosera. 
 
Pratade med 2 olika tjejer igår som gått igenom samma sak som jag. Det känns å skönt att prata med folk som förstår, för ärligt talat så kan ingen förstå den vidriga känslan innan man upplevt den själv, och jag önskar verkligen INGEN detta hemska. 
 
Jag mått ju såklart inte toppen nu, men den värsta ångesten är borta, och jag känner mig lite lugnare. Man kan säga att de allra vidrigaste känslan har försvunnit, oc det betyder mycket. Tack och lov har jag fått "låna" 8 Sobril och jag hoppas få egna (eller nått annat) utskrivet då jag har läkartid på fredag. Jag är ju inbokad för att just prata om min ångest, se över min medIcindos m.mHosta träffa en läkare jag aldrig träffat. Hoppas han är bra och tar mig på allvar. 
 
Ångest är den vidrigaste känslan man kan känna. Jag säger bara slå mig gul och blå, piska mig, tortera mig...men ge mig inte ångest!!!!!!!! Jag skulle hellre stå ut med en riktig fysisk misshandel med brutna armar och ben, jag svär. Ångesten är värre än all smärta i världen !!
 
i morse låg min ångestskala på runt 8-9. Nu skulle jag säga 4-5. Tack Sobril. Jag härdar ut iallafall. Jag är som vanligt inför mina barn, men just nu känns det lättare eftersom det värsta har lättat. De enda som är viktigt är att mina barn har de bra, och det har dom, med en bra mamma :)

2013-04-19

Publicerad 2013-04-19 18:21:00 i Allmänt,

Droppen som fick bägaren att rinna över. Den kom idag. Bägaren rann över. Mådde så sjukt dåligt igår, kvällen och eftermiddagen var hemsk, panikattackerna avlöste varandra men tack och lov somnade jag tidigt och har sovit bra hela natten.
 
Imorse vaknade jag och mådde skit. Trodde först att morgonen skulle bli hyfsat okej men ack vad jag bedrog mig. Fruktansvärd ångest, starkare än på länge. For in till vårdcentralen, orkar inte mer. Hann inte mer än komma in till receptionen, anmäla mig, men då brast det. Kunde inte hålla tillbaka. örjade darra, storgråta och kunde inte prata. Receptionisten hämtade en sjuksyster som följde med mig till ett rum där jag fick stänga dörren om mig. Jag berättade storgråtandes att jag håller på att dö... hon visste nog inte riktigt vad hon skulle göra.
 
Blev skickad till kuratorn på vc för en akuttid. Ingen läkare?!?! Kuratorn var snäll och verkar bra, men alltså det där hjälper inte mig. Jag har ju pratat med 100 kuratorer och psykologer... det funkar inte !!! Ville ha nån medicin utskrivet...men det gör bara läkarna. Och jag har ju läkartid nästa fredag, så hon tyckte jag skulle avvakta. Efter vårt samtal var jag lite, lite lugnare. Inte pga henne kan jag väl säga, utan bara att den värsta attacken jag någinsin haft klingade av.
 
Om jag inte skulle klara mig till läkartiden på fredag, så är det akutpsyk som gäller. Men alltså jag vill inte !!!!! Poängskalan på ångesten under morgonen skulle jag säga låg på ca 10000000 om skalan är på 1-10. Nu ligger den kanske på 12... så jävla jävla jävla jobbigt.
 
Har blivit tipsad om Sobril, men eftersom jag inte fått träffa en läkare har jag inte kunnat få det utskrivet. Men en släkting har dessa tabletter som hon tar vid oro, så jag har helt enkelt bett om att få ett par tabletter. Ska snart fara in och hämta dom, sen ber jag till som högre makterna att det ska hjälpa. 
 
Jag orkar inte må så här. Detta är det jävligaste jag gått igenom. Fy faaaaan vad pest asså!!!!!!! Känslan som infinner sig i min kropp nu går inte att beskriva. Dödsångest på extrem högsta nivå... jag önskar inte min värsta ovän att ens komma i närheten av hur jag mår nu.
 
Jag käner mig döende. Men jag visar inget utåt gentemot barnen. Sambo vet, några få vänner vet, och alla på vårdcentralen vet... Jag biter ihop inför barnen. Dom ska ALDRIG få komma i närheten av dessa känslor. Dom är vidriga, äckliga, fruktansvärda... AVSKYVÄRDA...
 
¨Nu hoppas jag att en sobril hjälper...
 

2013-04-18

Publicerad 2013-04-18 10:25:29 i Allmänt,

Helvetes jävla skit. När ska detta gå över !!??!!??!!??!! Orkar inte. Kan inte släppa tankarna på att jag är dödligt sjuk. Försöker känna efter hur jag verkligen känner mig... fortfarande en konstig känsla i vänster ben... och igår hittade jag en liten knöl på höger fot. Nedanför fotknölen på utsidan, sticker det liksom ut som en benbit (?) när jag vinklar foten åt vänster...
 
FAAAAAN, varför ska det alltid vara nått???? NÄR ska jag få va frisk? När ska jag få vara symptomfri??
Ångesten är ett helvete i sig, men om det "bara" är ångest kan jag hantera det någorlunda. Men ångest ger inte knölar eller fysisk värk i benen... därför VET jag att det är något annat oxå, och det skrämmer mig något fruktansvärt.
 
Jag vill leva frisk och länge. Jag vill bli minst 100 år och vara frisk tillsammans med mina nära och kära. Det är det enda som betyder något. Jag HATAR sjukdomar !!!!!!! Är så jävla rädd !!!!!! Ångest ca 5-6 idag och igår...

2013-04-15

Publicerad 2013-04-15 15:00:12 i Allmänt,

Förra veckan var rent ut sagt för jävlig. Längesedan jag mådde så in i helvetes pissdåligt !!! For in till VC på torsdagsmorgon, då paniken var extrem och outhärdlig. En läkare kollade och kände på benet jag hade ont i, men kunde konstatera att det inte rörde sig om någon propp eller annat farligt. Han tyckte jag skulle boka en ny tid för ett samtal om min ångest, och kanske justera eller komplettera medicinen jag har. Har inte bokat än... ska göra det nån dag.
 
I lördags var det bättre. Då var vi på brottningätvling hela dagen. Igår var oxå ganska okej, men då har jag blivit förkyld och har svinont i halsen, men det oroar mig inte så mycket. 
 
Nu är jag "trött" i båda benen, men mest det vänstra fortfarande. Googlar på allt möjligt, men hittar inget som kan stämma. Kan man bara ha "ont" i benen utan någon farlig orsak?? Tänk det är min högsta önskan nu. Jag klarar inte av ett besked om att jag skulle vara allvarligt sjuk. Pratade med en tjej i helgen, som också har ångest och äter medicin mot det. Hon tipsade om Sobril när attackerna är som värst. Ska fråga läkaren om det nästa gång. Tänk om det finns en tablett som kan ta bort min ångest. 
 
Idag ligger min ångest på ca 5-6 på skalan... 9-10 mest hela tiden förra veckan...
 
FAN VAD JAG HATAR DETTA !!! NÄR SKA MAN FÅ MÅ BRA mer än några minuter i sträck ????????

2013-04-09

Publicerad 2013-04-09 16:57:00 i Allmänt,

Vilka jävla dagar. Faaaan jävla ångestskit!! Igår var en hemsk dag, idag har det inte varit mkt bättre. Tror att benet känns ngt bättre idag, men nu värker huvet istället. Å så ilar det lite i vänstra ljumsken. Är så himla rädd att det är en propp som håller på att bildas. Helvetes jävla skit. Tog 2 Alvedon i morse, tog nyss 2 till. Tror jag ska ta det lugnt med Ipren ett tag. Fått tillbaka halsbrännan. Hade känningar igår innan jag la mig, men inte så farligt så jag sket i omeprazol. Vaknade efter en Tim med världens äckligaste halsbränna och illamående. Ner å ta en omeprazol, dricka lite äcklig gaviscon och slutligen tugga två Rennie. Lyckades somna om.

Idag har jag haft sån jävla ångest. Ingen matlust!!!! DET gör mig verkligen orolig, eftersom aptit är något jag verkligen alltid har!!! Åt ändå lite hårt bröd till frukost, och en Findus färdigrätt till lunch. Nu har jag ätit två frukter. Asså det är ju bra för vikten att jag äter lite, men ångesten blir bara värre eftersom jag vet att aptitlöshet betyder att nått är fel.

Jag hoppas så innerligt att det "bara" är ångesten som gör detta. Jag ber till Gud, jag vill inte vara sjuk !!!!!!!

2013-04-08

Publicerad 2013-04-08 10:03:37 i Allmänt,

Sov gott i natt. Sket i Omeprazolen. Benet känns likadant idag :( Faaaaaan, är så jävla rädd. Tänk om en ny propp är på gång? Men benet är i alla fall inte blått eller svullet, och smärtan är inte den samma. Det pulserar... tror det är värre när jag sitter still. Jag sov med stödstrumpa på hela natten... "utifallatt". Det ska tydligen vara bra...
 
Känns jobbigt att ringa vc, då jag typ redan vet att dom inte kommer göra nånting... 
 
Önskar sååååå att det går över. Sitter och googlar efter alternativ... Fibromyalgi, ischias, diskbråck... Snälla gode Gud låt det fara något ofarligt, och normalt !! Orkar inte med nå mer sjukdom. Faaaaan vad jag hatar detta. Ångesthelvetet blir ju fan så mycket värre när jag har en fysisk åkomma. Kan liksom inte "tänka bort" ångesten, för smärtan finns ju där. I benet, Smärta är kanske å ta i... det är ju inte outhärdligt, mer jävligt obehgligt. Skulle jag få veta att det INTE är nått farligt skulle jag kunna hantera den hur lätt som helst, men nu är det oron som är värst.
 
VARFÖR HAR JAG ONT ?!?!? Tog nyss en Ipren igen. Tror att det hjälper... få se om nån timme... annars ringer jag... vc... FAAAAAAAAAAAAAAAN !!!! FUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCK !!!!!

Livrädd

Publicerad 2013-04-07 21:55:04 i

Ångest 7...eller 8. Fick en panikattack tidigare, då jag är sjukt rädd att jag fått en dvt igen. Molar i vänsterbenet, känns dom växtvärk. Bättre när jag är uppe å går.

Googlar om proppar och symptom. Har tagit en Ipren. Är så jävla rädd!!! Vill bara gå å lägga mig, sova gott och vakna upp pigg och frisk, utan känningar i benet. Orkar inte med oro och ångest. Känner mig lite "sur" i magen oxå... Ska ta en omeprazol strax.

Jag vill må bra!!!!!!!!!!!!!!!!

2013-04-06

Publicerad 2013-04-06 14:02:17 i Allmänt,

Haft några ganska bra dagar. Ångest 1-4 skulle jag väl säga. Igår började det lite igen, då vi var i övik å bada. Blev plötsligt väldigt trött, och till skillnad från förra gången jag simmade så orkade jag bara knappt hälften. Detta gjorde mig naturligtvis orolig. Annars var det en bra dag. Imorse vaknade jag och känner som typ träningsvärk i benen, och då mest i det vänstra, mitt dvt-ben. Blir alltid så sjukt orolig när jag känner nått i det benet. Är det en ny propp på gång? Är som lite träningsvärk, och en trötthetskänsla i benet. Var det inte så det började sist?

Då var jag iofs gravid och läkarna sa ju trots allt att proppen berodde på just det, och proverna jag gjorde efteråt visade ju att jag inte hade några som helst avvikelser eller ökade benägenheter att få proppar.

Nu är jag definitivt inte gravid, och hoppas innerligt att "värken" är vanlig träningsvärk. Tycker att det känns lite från ichiasnerven. Får väl ge det en dag innan jag söker för det iaf. Har tagit en Ipren för en stund sen och hoppas det släpper.

Har en såndär molande ångest på nått vis. Den är inte extrem, men ligger och pirrar otäckt hela tiden. Jag kan inte ta mig för och göra någonting, vill liksom bara sitta och vänta på att det ska gå över. Hatar hatar hatar den här känslan!!!!!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela