Snart till vårdcentralen
Jag ringde och avbokade min tid jag hade hos kuratorn 10.00 i morse. Hann inte mer än gå ett litet tag så ringde det på min mobil. Det var kuratorn, som var orolig och undrade varför jag avbokat. Jag drog väl en vit lögn och sa att jag inte hade tid, men hon lyckades ändå övertala mig att komma in senare i eftermiddag. Jag har ju tid hos en läkare 13.40 och direkt efter det så ska jag träffa henne.
Känns som jag ska in och få min dödsdom... men ändå inte. Jag vet så bra hur läkarna funkar. Bara man nämner ångest så skyller dom gärna allt på det och tar inte de kroppsliga symptomen på allvar. Jag vet ju med mig att ångest KAN skapa många fysiska symptom, men bara för att man har ångest så är man ju inte garanterad att inte drabbas av andra sjukdomar !!!! Ska börja med att prata med honom ang min oro för als i alla fall...
Ingen Sobril igår...ingen idag. Nu känner jag mig iofs skitnervös men jag skulle aldrig ta en tablett om det inte krisade. Men asså fatta vad sjukt det är. Jag kan förså dom som börjat knarka nästan. Eller nej, nu överdrev jag. Inte knarka riktigt, men ta lite piller då och då. Men gränsen är ju hårfin. Var går den egentligen? Jag mår ju inge vidare nu och i min handväska ligger tabletter som jag vet får mig bli lugnare och må bättre.
Där har vi nog svaret. Ä man såpass medveten om riskerna så blir man nog ingen knarkare. Jag klarar mycket, och denna ångest jag känner nu, kanske 5-6 den är jag så van vid, att jag aldrig skulle överväga att "trolla bort den" med ett piller som inte är ofarligt. Jag har enbart tagit Sobil när ångest varit över 10... och uppåt EN MILJON !!!!! För så illa har det varit...
Undra vad det är för läkare jag kommer få träffa. Vet att det är en utländsk karl. Hoppas han är bra på svenska.