2013-04-22
Morgonen börkade ganska bra. Kände mig lite orolig, men inte så farligt. For in och jobba, fick småkänningar av panik, men kunde "tänka mig genom" och hantera det, och tänkte att idag ska jag inte behöva ta någon Sobril. Jo men visst... satt rakt upp och ner, drack kaffe och åt en smörgås. Känner paniken angripa min kropp. Otäcka ilningar, vidriga känslor som inte går att beskriva...blir jag galen? Kommer jag svimma? Tog en Sobril 10 mg och det värsta är borta. Ringde även och pratade med psykakuten, men det gav väl ingenting. Vet inte riktigt varför jag ringde... hade kanske hoppats på nått bra svar...men det fick jag inte.
Jag är ju en ganska klok (oftast) människa, och försöker verkligen förstå vad det är som händer. Jag har ingen direkt orsak förutom min sjukdomsrädsla, och nu börjar jag nästan oroa mig för att bli ett psykfall... men det kunde i alla fall damen på psykakuten lugna mig med. Man bli inte galen av ångest !! Det lovade hon !! Puuuhh!!!
På fredag ska jag förutom fysisk läkarundersökning be om en justering om min medicin. Och att få egna Sobril eller något annat lämpligt utskrivet, som jag kan ha vid behov. Vi ska ju snart resa utomlands. Tänk om jag mår så här då? Det går ju inte !!! Jag måste bli bra på en månad. Kan man det? Jag TÄNKER bli det !! Jag kan inte låta ångesten sätta stopp för mitt liv.
Men hur kan det bli så här? Jag är ju lycklig. Har världens bästa karl, världens underbaraste barn, bra jobb, okej ekonomi, bra vänner... resor inplanerade... jag borde ju må som bäst nu, eller hur ?!?!?! HUR kan kroppen låta mig må så här?? Och varför varför varför jag ???????????