Andra mötet
Ja då är jag nyss hemkommen från mitt andra möte med terapeuten. Kändes jättebra, FÖRUTOM att tiden går så fort, och det känns som man inte hinner med NÅNTING !! Fasen 45 minuter ?!?!?! Hinner ju knappt säga hej känns det som :( Jaja, nästa tid är den 25/3 sen lovade hon att se till att träffarna ska bli en gång i veckan.
Gjorde vi idag då? Tja, "session 2" som hon kallade det. Vi pratade om dagsläget, hon ritade upp så att jag fick se vad mitt "beteende" leder till. Såhär såg det ut:
Situation: Går på toa och känner att magen inte är som den brukar.
Tankar: Jag kommer dö ! Jag har tarmcancer !
Känslor: Dödsångest !
Kroppsliga tecken: Ökad puls, börjar skaka, får otäcka "ångestilningar" i kroppen.
Handlingar: Skyndar mig till datorn, googlar symtomen.
Konsekvens: Ångesten ökar eftersom googles resultat blir tarmcancer och massa annat farligt.
Med detta ville hon visa mig att jag själv ökar på min ångest genom att söka information om mina symtom. Jag kan förstå henne till viss del, men emellenåt blir jag ju faktiskt lugnare av att googla. Jag hittar ju även ofarliga alternativ, men sen tror jag alltid att det värsta har hänt mig.
Sen fick jag träna på mindfulness. Gick sådär. Jag ska öva hemma. Att om så bara för EN MINUT kunna släppa tanken på sjukdom, det skulle göra mig fantastiskt glad. Som det är nu så finns de tankarna 100% i mitt huvud hela min vakna tid. Tänk att kunna stanna upp i nuet och bara tänka på sin andning en sekund eller två. För mig känns det nästintill omöjligt, men jag ska ge det en chans.
Men sen är jag ju så övertygad om att jag är sjuk. Men jag kanske kan lära mig leva med den tanken, och kunna lägga den åt sidan och leva så normalt det går. Att leva med en dödlig sjukdom.
Igår tog jag inga Sobril. Känner mig nöjd. Inte idag heller, men klockan är ju bara 11. Hoppas och önskar att jag ska klara mig utan idag med. Bläää för sjukdomar och ångest.