And it goes on and on....
Ja dagarna ser nästan likadana ut nu för tiden. Vissa iofs bättre, medans andra är sämre. Oron över cancern, ångesten över dödsrädslan... Känner inte riktigt igen mig själv. Jag låtsas utåt. "ooo vad jag är glad och tjo hej vad allt är toppen". Om folk bara visste. Men det är en himla tur att alla inte vet. Folk skulle tro jag var galen.
Grejen är den, att jag känner mig helt normal, inte som ett psykfall. Och det är jag väl egentligen inte heller (eller??) för jag fungerar i vardagen, men mår dåligt inut.
Ingen som varit med om det, kan någonsin försrtå hur det är att ständigt gå runt och vara övertygad om att man bär på en dödlig sjukdom. "Tänk på nått annat" - får man ofta höra. Jo eller hur?!?! Kan jämföra det med att tex säga åt en människa som är överviktig att "det är ju bara att äta mindre och motionera mer". Nähä? Som om man inte visste det. Men så jäkla enkelt är det inte.
För min del är den enda hjälpen jag kan få genom läkaren. Att en läkare grundligt undersöker mig och GARANTERAR att jag inte har någon sjukdom. Men läkare lämnar sälan garantier, och massvis med sjukdomar är lömska och visar sig inte på "vanliga blodprov och undersökningar".
På ett vis så VILL jag göra gastroskopi och koloskopi. För att få svaret att jag är frisk. MEN - eftersom jag är övertygad om att det INTE är så, så är jag alldeles för rädd för att kolla upp detta, eftersom jag aldrig skulle klara av att få SVART PÅ VITT att jag har cancer.
Då fortsätter onda cirkeln. Ångest, rädsla, panikattacker... oro... cancerjävulen.... Fy fan !!!!
Jag har jättesvårt at koncentrera mig på saker numera. Jag glömmer bort grejer, jag orkar inte ta tag i nånting. Det är nog bland den jobbigaste konsekvensen. Förut gjorde jag alltid massor med saker, tog beslut och hade nya idéer. Nu kan jag inte ta mig för någonting. Allting kommer efter. Allt som har med jobbet att göra... hemmet... fy fan. Tvätthögar växer, dammtussar hopar sig, pappershögar som ska tas itu med.
Men jag kommer mig inte för. Istället sitter jag timme ut och timme in framför datorn och läser om olika sjukdomar och läser och skriver i olika forum där man kan prata med andra om sjukdomar eller ångest.
Jag vet att jag måste rycka upp mig. Jag måste motionera. Men jag orkar inte. Jag orkar inte ta mig för det. Jag sitter som en jävla valross i soffan som riskerar att bli nedsutten av min feta röv. Googlar...googlar... hoppas att hitta nån ny information. Hamnar ofta på samma sidor som jag läst flera gånger om.
Senaste sökningar i googöehistoriken: tarmcancer, tjocktarmscancer, ändtarmscancer, magsäckscancer, symtom på tarmcancer, överlevad tarmcancer, metastaser i levern, skelettcancer, leukemi...
And it goes on and on...and on...