2014-03-12
Igår blev det sammanlagt 3 x 5 mg Sobril. Tog en tablett på morgonen, men det hjälpte föga, så jag tog 2 till på eftermiddagen. Då blev kvällen skönare.
Längtar tills i morgon. Ska träffa terapeuten i morgon. 9.15. Tänk på mig då !
Jag orkar verkligen inte mer. Men nu är det inte ångesten som är jobbigast... eller jo...eller nä... det är vetskapen om att jag har tarmcancer som är värst. Och den vetskapen GER mig ångest naturligtvis. Och då hjälper ingen terapeut i världen. Jag behöver läkare. Men jag vågar inte göra varken gastroskopi eller koloskopi. Tänk när dom ser med kameran i tarmarna att där är fullt med tumörer.
Får vänta tills jag måste fara in akut gissar jag. Men då kanske det redan spridit sig så jag bara har några dagar kvar att leva. Så OM jag undersöker mig nu kanske man kan strålas och få cellgifter ?? Men alltså JAG KLARAR INTE ATT FÅ DET SVART PÅ VITT FRÅN EN LÄKARE !!!
Det är det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag tänker på dig när jag borsta tänderna, när jag äter, när jag jobbar, när jag är med barnen. Jag tänker på det ALL min vakna tid. Att jag har tarmcancer.
FUCK