2014-03-09
Fy fan vad sjuk jag varit. Feber, förkyld, trött... har kunnat hantera min ångest någorlunda, och det var inte förrän igår jag tog 5 mg Sobril. Tänkte först ta 10 el 15 mg, men jag tänkte att det är inte sååååå farligt utan jag testar med 5 mg och det hjälpte faktiskt.
Jag har inte haft några outhärdliga panikattacker eller extremt svår ångest, utan mer en malande oro mer eller mindre hela tiden. Jag är sååå övertygad om att jag har tarmcancer, och jag kan bara inte släppa dom tankarna.
Jag längtar till den 13 mars då jag ska träffa terapeuten igen. Inte för att jag tror at hon kan bota mig, men det ska bli så skönt att få prata med någon.
Jag kan inte tänka på annat än cancer. FAAAAN, jag blir galen. Just ja, jag kan ju berätta VARFÖR jag tog Sobrilen igår. Förutom den malande oron som funnits en längre tid så högg det plötsligt till i ryggen, nere i svanken. Då blev jag livrädd och ville inte förstöra våran Melodifestivalmyskväll så jag smög ut i köket och tog Sobrilen. Rädslan ebbade ut tack och lov.
Sen har jag haft spänningshuvudvärk ca en vecka nu. Det skrämmer mig inte jättemycket, för det är tarmarna jag är mest orolig över. JAG VILL INTE HA CANCER !! Men vem fan vill det ???
Allt känns så jävla meningslöst. Alltså jag har inte tappat livslusten, tvärtom. Jag älskar att leva, men jag mår så jäkla dåligt. Jag är rädd hela tiden. Jag är svintrött. Jag orkar ingenting. Jag kan inte ta mig för någonting. Jag vill helst bara ligga hemma nerbäddad hela dagarna. Det är så mycket jag borde ta tag i. Borde göra. Men jag ORKAR INTE !!