2013-05-10
20 mg Sobril har jag tagit idag. Högsta dosen någonsin. Ändå mår jag inge vidare. Kommer INTE ta nån mer förrän tidigast i morgon om det behövs, men det skrämmer mig att ångesten är såpass starkt trots så mkt Sobril.
Jag har jobbat hela dagen, och det har väl varit sådär. Henrik har varit med mig hela dagen, så vi har jobbat tillsammans tack och lov. Annars skulle jag inte fixa det. Sen har vi haft en extremt hekstisk dag, men massor av kunder och fullt upp hela tiden. Jag ringde privatkliniken i morse, men nähä - dom hade STÄNGT idag för att det var "klämdag" :( Ringde Söråkers VC, som jag numera börjar ledsna på ännu mer, men blev än en gång väldigt nonchalant bemött. Jag förklarade att jag måste ha hjälp NU, men sköterskan förklarade att det inte fanns någon tid för mig. Jag sa också att jag både mejlat, läst in meddelande och ringt till läkaren jag varit hos, men hon förklarade att han har inte tid att ringa upp förrän tidigast nästa vecka !!!!
Jag förklarade att jag nöjer mig med om jag bara får prata en minut eller två, men då svarade hon lite snäsigt "sådär säger alla".Besviken la jag på luren, och insåg att jag kommer inte få nån hjälp. Jag behöver hjälp NU !!!!!
Nu återstår bara akuten, men näe...dit vill jag inte :( Med svansen mellan benen ringde jag min kära svärmor och berättade allt, och frågade om kan kunde få låna fler Sobril av henne, tills jag fått någon egen medicin. Snäll som hon är så ska jag få komma och hämta en karta i morgon, och fastän jag vet att hon litar på mig så förklarade jag att jag minsann inte tänkte överdosera eller ta tabletterna i annat än nödfall. Vad skulle jag göra utan henne ?!?!
Nu hoppas och önskar jag att jag får må bättre i morgon... vill inte ta nå piller för att överleva dagen. Känns så jävla jävligt !!!