helvetesangest.blogg.se

Hej ni få människor som läser detta. Jag är SJUK !! Alltså jag är PÅ RIKTIGT sjuk !! Jag har influensa eller nått liknande. Är inne på 5:e dagen med feber och hosta, och idag hoppas jag att det vänt för jag känner mig ytte-pytte lite piggare. Var på VC igår men lungorna lät bra trots att det hugger som knivar i bröstet när jag hostar, och CRP var <8 så det är alltså virus = finns inge motemedel utan måste väntas ut.

 

Ångesten då? Njae, den är det ganska lugnt med. Kanske för att jag har en "vanlig" sjukdom just nu. Klart jag är orolig, men än så länge är jag inom gränsen för vad som är normalt. Skulle febern dock hålla i sig längre än 6 dagar, DÅ kommer jag bli rädd. Typiskt för influensa är att man har feber 4-5 dagar, men kan känna sig trött och sliten upp till 2 veckor efteråt, så jag hoppas at jag följer den ramen.

 

Tråkigt nog var jag tvungen att avboka min tid hos min KBT-terapeut som jag hade igår. Men jag pallade inte gå dit eftersom febern låg på 39 grader. Har fått en ny tid. 13 mars... långt dit :( Men men, den som väntar på nått gott...

Igår ÄNTLIGEN vad dagen kommen. Som jag längtat. Jag hade ett möte med en helt ny människa, som jag aldrig träffat förut. En terapeut som arbetar med KBT. Jag var lite nervös innan eftersom mötet med den förra var mer eller mindre en katastrof. Kunde inte med den kärringen, och hon skötte sig så jäkla oproffsigt. Men igår... YEEEEY, jag kände på en gång att jag hade hittat rätt.

 

En fantastisk människa (tjej, lika gammal som mig!!) som jag klickade med på en gång. Jag kände att för henne kommer jag kunna prata om ALLT. Tyvärr blev mötet inte så långt, hon hae bara bokat in mig en halvtimme för ett "bedömningssamtal", men detta är ju bara början. 

 

Utifrån min journal och min berättelse som jag fick berätta lite kort ville hon ge mig en diagnos. Varför det var så viktigt för henne att få ett ord på varför jag är där fick jag förklarat med att hon då på ett bättre sätt kunde lägga upp en behandlingsplan, vilket låter logiskt i mina öron. Så än en gång, diagnos: HÄLSOÅNGEST och GAD.

 

Men det var ju ingen nyhet. Det visste ju JAG redan. Hur som helst, hon kändes helt underbar, och jag ser såååå mycket fram emot vårt nästa möte, som tyvärr inte är förrän om 2 veckor, men sen ska jag få gå 1 gång i veckan, och det känns ännu bättre.

 

Jag berättade att jag tror att jag är ett hopplöst fall, men hon förklarade så bra vad hon tänkte "göra med mig". I dagsläget fungerar min hjärna som så att jag hela tiden "ligger steget före", och använder mig av en försvarsmekanism, alltså jag går händelserna i förväg. Jag är alltid på spänn och undersöker och känner efter i min kropp för att hinna upptäcka farliga sjukdomar. SÅN ÄR JAG !! Eftersom jag varit såhär sen tidiga tonår, så menar hon att min hjärna är så totalt programerad på att alltid oroa mig INNAN jag blir sjuk, så måste jag "programera" om mig, dvs leva normalt, och inte tänka på vad som KAN hända, utan leva i nuet. 

 

Jag tror aldrig att jag kan "lära av mig" att INTE fundera på vilka sjukdomar jag har. I min värld låter det som en omöjlighet att vakna på morgonen, och bara tänka på "normala saker" och se fram emot en härlig dag. I min värld börjar man morgonen med att känna igenom kroppen efter knölar, om det gör ont någonstans. Kolla i spegeln om nya prickar/fläckar dykt upp, och sen ägna dagen åt att känna efter hur jag mår samt googla symtom som kan stämma in på mig.

 

Men HON tror stenhårt på att jag kan bli "frisk". Hon berättade att hälsoångest var jättevanligt, och att hon just nu behandlar över flera personer som "är som jag". Låter inte klokt. 

 

Men jag är desperat. Jag orkar inte må så här längre. Så jag griper som sagt efter allt. Jag hoppas hon har rätt. Fastän jag är skeptisk... 

 

Hur som helst, jag mår tillfället bättre. Inga tydliga fysiska symtom = väldigt lite ångest. Bara den "vanliga" malande oron, men inget jag inte kan hantera eller behöver ta Sobril mot i alla fall.

Jag mår ganska okej. Hallå fattar ni? I torsdagskväll redan kände jag att jag "var på väg åt rätt håll". Konstigt hur man kan känna så. Känner mig bättre i magen *puuew* och ångesten har varit väldigt väldrigt lindrig för ovanlighetens skull. Men såg det inte ut så här sist också? Var skitdålig ca 2 veckor, innan det vände till det bättre.

 

Jag orkar inte må dåligt längre. I morgon ska jag äntligen träffa en KBT-terapeut. Håll tummarna att det kommer gå bra. Sen har jag anmält mig till en studie ang. självhjälp mot hälsoångest. Blev uppringd i fredags och fick prata med en oerhört trevlig och förstående karl (psykolog), som ställde över 100 frågor. Nu är det inte ens säkert att jag kommer med i studien, men jag hoppas verkligen det, och jag skulle få svar oavsett inom ett par veckor.

 

Jag griper liksom efter allt just nu. Jag har börjat äta sundare (matlusten är tillbaka!!) och nu jäklar måste jag få fason på min psykiska hälsa. Ja BÅDE fysiska och PSYKISKA. Är fortfarande övertygad om att jag har cancer, men ångesten och paniken tar inte över just nu. Jag KAN faktiskt fokusera på annat. Ta hand om min familj, laga mat, jobba m.m. 

 

Men oron finns naturligtvis. Nu blir det lite ångest för ångesten... hur länge ska jag få må bra? När kommer nästa period? Uscha... ja det lär ju komma när jag får ett nytt fysiskt symtom... som vanligt.

 

Men som sagt, för tillfället mår jag okej. Inte toppen, men hyfsat, och det räcker gott åt mig. I alla fall för stunden.

Har inte orkat skriva. Det beror inte på att jag har mått bra, utan snarare tvärtom. Bläää, känner mig alldeles ur form. Jag fick ju i alla fall provsvaren över telefon, och dom var normala.Jahapp...trodde jag skulle bli lugn och må bättre, men icke. Leverproverna var utan anmärkning, och alla "vanliga" blodprover är bra. Ändå är jag helt övertygad om att jag är sjuk. Tarmcancer visar ju sig inte på sånna prov. Och gastroskopi/koloskopi vågar jag inte. Då får man ju svart på vitt att det sitter en tumör där :(

 

Tog inga Sobril varken igår eller förrgår. Men idag, alldeles nyss tog jag 5 mg. Jag har sån sjukt orolig känsla i kroppen. Usch och fy. Allt känns jobbigt. Jag MÅSTE verkligen handla, men jag tar mig inte till affärn. Visst, jag har bil, jag har pengar, jag har tid. Men jag orkar inte. Rent fysiskt är jag inte speciellt trött. Känner mig mer på helspänn, "upp i varv", men i hjärnan. Orkar inte tänka.

 

Allt som jag tyckt varit lättsamt och roligt förut, känns bara jobbigt och tråkigt. Vill inte handla, vill inte laga mat, vill inte städa, vill inte fixa iordning mig. Skulle helst av allt bara vilja lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet.

 

Ganska nyss så renoverade jag hemma, men bara tanken på att ens byta en gardin får mig att må dåligt. 

Jag mejlade faktiskt en privat psykiatriklinik idag. Tänkte att om man betalar för sig kanske man kan få en tid snabbt. Primärvården är ju världens segaste. Men jag har inte fått nått svar... så jag lär väl få härda ut till måndag. Inte för att jag vet vad jag egentligen förväntar mig av besöket då, men jag känenr ju hela tiden att jag orkar inte må så här mer, jag måste få hjälp.

 

Idag har jag huvudvärk också. Tog 2 Treo. Men dom har inte hjälpt. Ska snart iväg och skjutsa barnen på träningar. Bara att bita ihop och se glad ut. Jag busar och skojar med barnen, så dom inte ska misstänka nått. I deras ögon är jag tack och lov fortfarande en glad och fjantig morsa som gör pinsamma saker. 

 

Jag vill leva !!! Jag vill må bra !!! Jag HAR ju ett bra liv... så VARFÖR mår jag piss å helvete ??

Kände av ångesten redan när jag vaknade. Bådar inte för en bra dag. Har lite ont i höger sida, bak på ryggen under revbenen liksom. Å N G E S T... R Ä D S L A... Tog en Ipren... och tog nyss 5 mg Sobril. Hoppas klara med med en Sobril idag, men vi får se. Det är ju bara förmiddag än så länge. 

 

Så jävla rädd för cancer. Tänk om det är en tumör som ligger och trycker där inne. F A A A A A A A A N !!!!!!

 

Ångest ca 5-6 nu... HATAR DET !!

Första dagen mer än en vecka som jag INTE behövt ta någon Sobril eller Atarax. Och klockan är snart 20, så jag gissar att jag kommer klara dagen. Har mått ganska okej. Mitt läkarebesök igår gjorde nog susen, fastän jag funderar väldigt mycket över vad leverproverna kommer visa. Ingen ohanterbar ångest idag i alla fall. 

 

Läkaren sa föresten igår att jag kan skippa Ataraxen, om jag tycker att Sobrilen funkar bättre. Han skrev ut en förpackning till (kors i taket) men det beror nog på att jag bara har 5 mg + att jag senaste fick utskrivet var i maj. Så ingen knarkarvarning här inte. 

 

Hade ingen matlust på hela förmiddagen, men åt ändå lite pannkaka med barnen. Sen blev jag riktigt sugen och åt rester från igår + ett gäng chokladbollar som barnen bakat. 

 

Imorgon fyller jag år. Önskar mig inget annat än att få vara frisk och mår bra.

Mådde ju någorlunda okej i morse, men ganska snabbt kom ångesten som ett brev på posten och tog tag i mig. Blev 2 x 5 mg Sobril för att klara av att jobba. Kände att nu orkar jag inte längre. Jag ringde VC och ville boka en tid, men som vanligt fanns det inga tider att få samma dag, men jag hade lite tur för hon som jag pratade känner mig pyttelitegranna, och vet om lite av mina problem, och jag sa till henne att jag gör vad som helst, bara jag får träffa en läkare, för jag står inte ut längre !!! 

 

Då plötsligt "hittade hon" en tid 14.30 hos en läkare som jag skulle få träffa !!! WOW !!!!

 

Sambon skjutsade dit mig, och jag fick träffa samma läkare som höjde min medicindos förra gången. Denna gång gillade jag honom bättre. Det kändes som han tog mig på allvar, och ville vara till hjälp. Jag berättade om min "klumpkänsla" under höger revben, och han klämde och kände, tryckte, knackade och lyssnade. Fin puls, bra ljud, och levern kändes normal, INTE förstorad. Puuuew !!! Sicken lättnad. 

 

Pga min oro tyckte han att jag ändå skulle kolla mina levervärden. Han gick in i min journal och trots att jag lämnat flera blodprov tidigare så har aldrig någon gjort leverprover !!! Så jag ska in på måndagmorgon.... känns sådär... bra att göra det, men fan i helvetes jävla skit om dom visar nått !!! Tänk om proverna visar att jag har levercancer.... eller nån annan farlig sjukdom.... HELVETE !!!

 

Har inte haft någon matlust på hela dagen. Har inte ätit nått, förrän nu (20.00 på kvällen). Lagade mat till familjen, och när jag väl började äta var det gott, men suget fanns aldrig :( Hade lika gärna klarat mig utan mat... men det vågar jag inte.

 

Tog en till Sobril 5 g förut... ser fram emot en lugn kväll...

 

 

Tänkte må bra IDAG... som alla andra dagar. Ska försöka lyckas för en gång skull. I förrgår tog jag ju 3 x 25 mg Atarax, och jag gissar att det var anledningen till min enorma trötthet igår. Jag var som en zombie, och låg mest och sov och vila hela dagen. Fastän jag vet att trötthet KAN vara en biverkning av Ataraxen fick jag ångest och rädsla över min trötthet. Cancern som gör mig så trött !!! 

 

Pallar inte med tröttheten en dag till, så jag tog ingen Atarax igår istället 2 x 5 mg Sobril.

 

Vad jag har förstått så är 5 mg Sobril ytterst låg dos. Har ju ändå tagit 1-2 tabletter nästan varje dag senaste veckan, och börjar bli orolig för att bli fast... men jag hoppas och tror att det inte ska gå så snabbt + att jag har så låg styrka på dom små pillrena.

 

Dum i huvet som jag är så åt jag massa mackor, och sen choklad sent igår kväll. Jag var inte hungrig, men så jäkla rädd över min viktminskning. Tänkte att OM jag ändå går ner i vikt fastän jag trycker i mig massa skit då ÄR jag verkligen dödssjuk. Vägde mig i morse... + 1 kg. Puuuew.

 

Helt sinnessjukt egentligen. Jag som år efter år kämpar med min övervikt, blev nu glad när jag gått upp. Ska dock ta tag i min viktminskning igen genom att följa viktväktarna. Lyckades bra förra året och minskade drygt 10 kg. Sen har jag stått still men tänkte gå ner 10 till detta år.

 

Men vad fasen jag rör ju mig inte. Jag vågar inte motionera. Tänk om jag dör när jag är ute och går? Vi som bor på landet, ingen skulle hitta mig om jag gick i skogen här ensam. Och tänk om det sliter så på mitt hjärta av min dåliga kondition att jag bara kolapsar?! Jävla onda spiral.

 

Peppar peppar så känns det yttepytte lite bättre idag. Men så är klockan inte ens halv åtta på morgonen heller. Ska snart in och jobba. Blääää... VILL INTE MÅ DÅLIGT !!!! Har fortfarande klumpkänslan i höger sida. FÖRSVINN !!!! Om det skulle försvinna skulle min ångest också göra det. För den här gången i alla fall.

 

Ångest ca 3 (än så länge)

Bestämde mig att vara ledig idag. Fördelen med att vara egen företagare. Att själv bestämma sina arbetstider.

Det blev sammanlagt 3 x 25 mg Atarax igår. Ingen Sobril. Somnade på soffan när jag och sambon låg och sov en film, och har sovit konstant tills jag blev väckt av telefonen strax efter 9 i morse.

 

Ställde mig på vågen... har gått ner drygt 4 kg... jättebra, med tanke på min övervikt och att jag skulle behöva gå ner 30 kg, men vad fan jag har ju ätit!! Fastän jag inte har någon som helst aptit har jag tvingat i mig mat. Ändå går jag ner i vikt?? Tarmcancern såklart. Man rasar i vikt av cancer i tarmen. Då fick jag än en gång svart på vitt att det är den diagnosen jag har.

 

Jag VILL gå ner i vikt, men inte pga att jag är sjuk!! Blir så jävla livrädd. Och igår åt jag ovanligt mycket. Och inte nyttigt heller. 2 x kinamat. Stekt ris till lunch, och ris, sötsur sås och friterad kyckling på kvällen. Ändå minskar jag i vikt. Det ÄR inte normalt. I "vanliga fall" har jag skitsvårt att gå ner i vikt. Minsta lilla "fusk" ger mig ett plus på vågen, och fastän jag kämpat med Viktväktarna lyckas jag gå ner max 1 kg i veckan, och då är jag stenhård, inget fusk eller onyttigheter.

 

Nu har jag inte rört på mig överhuvudtaget. Och jag har ätit massa onyttigt. Och så går jag ner i vikt!!! FAAAAAAN !!!!!!!! Helvetesångest 7-8 ungefär.... F U C K !!

Tog en 5 mg Sobril igår också... så sammanlagt blev det 25 mg Atarax, och så den pyttelilla Sobrilen. Idag har jag tagit 25 mg Atarax... får se om jag fixar dagen utan nått mer. Ibland känns det bättre i magen, men jag känner ändå att något inte är som det ska. Fortfarande totalt aptitlös. Det skrämmer mig så sjukt mycket. Kollade tempen men har ingen feber. Känner mig ine fysiskt sjuk i övrigt, mer än lite efterdyningar av dunderförkylningen. Så nu lider jag av "otäck klumpkänsla i höger sida av magen" och kraftig ångest över detta. 

 

Morgnarna, förmiddag och dagarna är värst. På kvällarna känner jag mig lite, lite lugnare. Konstigt. Men det kanske är för att jag är nära till att få sova och glömma bort all ångest, och så har jag ett litet hopp om att dagen som kommer ska kännas bättre. Men så vaknar jag, och känner hur ångesten sköljer över mig. Jävla skitkänsla!

 

10 feb ska jag träffa en KBT-terapeut, och jag ringde i förrgår men kom bara till en telefonsvarare. Lämnade ett meddlande och ville att hon skulle ringa upp, men ingen har ringt :( Vill ha en tidigare tid, orkar inte vänta 2 veckor till... men så är det väl...en evig väntan...

 

Dagens mål är att få tillbaka hungerkänslan... och slippa ta nån mer medicin. Önska mig lycka till. Kommer toligen inte att lyckas ändå...

 

Ångest 7 ungefär...

 

Ja inte fan kan jag "tänka mig till" att må bra. Nä, den gick inte. Har redan tagit 25 mg Atarax för at dämpa min dödsångest. Jävla magjävel !! Tycker det ömmar på hela högersidan nu. Naturligtvis tumören som trycker på.

 

Min käre sambo har nog börjat ledsna nu. Jag är ju världens tråkigaste partner. Jag orkar knappt prata, vill inte göra nånting, orkar inte med nå mys. Vil bara va ifred. Stackars honom. Jag förstår. Och han FÖRSÖKER förstå mig, men han orkar inte alltid. I hans värld gäller "ryck upp dig", eller "gå till läkaren så du blir undersökt". Kan ju låta logiskt, men det är inte så enkelt. 

 

Jag hatar detta. All vaken tid ägnar jag mig åt att oroa mig för att jag snart kommer dö. Hur sjukt är inte det? Och hade det varit så lätt att "rycka upp sig", ja då hade jag gjort de för längesen. Jag hatar verkligen den här känslan. Jag skulle offra vad som helst för att få må bra. Det enda viktiga i livet är min och min familjs hälsa och välmående. Jag skiter i allt annat. Bara jag, min sambo och mina barn får va friska....

Haha vilket skämt ?! Nä men jag tänkte köra lite KBT med mig själv, och tänka att jag faktiskt är frisk (herregud vad jag ljuger för mig själv). Idag är en bra dag, och inget är fel i min kropp... (ljuger så tungan känns alldeles svart). Jag ska fara in å jobba en sväng, vara en fantastisk mamma och sambo. Jag ska njuta av dagen och inte bekymra mig !

 

Å vilken härlig dag jag ska ha !

10 mg Sobril blev det igår. Idag har jag inte tagit nån... Fan, jag hatar detta så jävla mycket. Känslan av att något är fel i magen är så jävla stark. For aldrig in till VC i morse... funderar på om jag ska ringa och boka en tid... känns så jävla pinsamt att fara in på drop-in som är till för "akuta besvär". Jag vill bli undersökt. Jag vill få höra att det inte finns nått fel i min mage. Men samtidigt är jag livrädd. För tänk om min magkänsla är rätt. Eller jag VET att den är rätt. Att jag får beskedet om min dödsdom.

 

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN kuk-helvetes-jävla-skit !!!!!!!

 

Ångest 7-8 ungefär.... hela fucking-jävla-tiden !!!!!

Cancer i magen !! Jag VET att jag har det. FAN !!!! Är så jävla rädd. Har precis tagit 5 mg Sobril, men ska strax ta 5 mg till. Känns fortfarande som det sitter något inne i höger sida, och det ömmar i magen emellanåt. Googlar, och DET ENDA som kommer upp och stämmer in är tjocktarmscancer !!!!!! Så fort man har ont på höger sida, ja då är det cancer. Inte längst ner, för då är det blindtarmen, och högre upp kan det vara gallan, men då ska det vara en skärnade smärta, och det har inte jag. Diffus känsla på höger sida... = CANCER !!!

 

Fy fan...jag kommer aldrig palla... hur ska jag berätta för barnen?? Långa sjukhusvistelser... operation... cellgifter... spridning... döden....

 

Jag är så jävla rädd !!!!!!

 

Ja jag har tagit det idag... jag hoppade Ataraxen och gick direkt på Sobrilen. Känner mig lite bättre nu. Tycker att det ömmar i högra sidan. Cancern som äter upp mig? Fortfarande ingen aptit, men jag har tvingat i mig havregrynsgröt (bra för magen?) och några mackor och lite popcorn...

 

Denna dag har varit så sjukt långsam... är bara hemma hela familjen och "myser". Eller alla andra myser medans jag låtsas att göra det... kan det inte bara bli måndag så jag får gå till vc...

På sätt och vis känns det bättre idag, men samtidigt mycket sämre. Jag är så jävla orolig för lever- eller tarmcancer, och jag är så sjukt övertygad om att det är det jag har. Fortfarande en konstig känsla i höger sida. Fortfarande ingen aptit... så helvetes jävla rädd. Funderar till och från om jag ska ta en Atarax... men kommer den ta bort min ångest? Kanske blir jag bara trött? Ännu mera rädd? Har klarat mig utan Atarax så länge... tänk om den dämpar ångesten med ökar mina fysiska symtom? Blir så jävla nojig! Vill bara attt det ska bli måndag så jag kan fara till vc. Hatar helgerna pga av detta. Känns dumt att fara in på akuten... måste härda ut till måndag.

8.00 ska jag in på vc, och jag åker inte därifrån förrän dom gjort något. Fast vad vet jag inte...

 

Ångest 5-6 skule jag säga...

Jag fattar inte att jag klarat mig fån de värsta panikattackerna. Sertralinets förtjänst kanske. Jag har fortfarande megaångest, men är liksom ändå lugnare än jag brukar när jag har riktig ångest. Jag har inte tagit vare sig Sobril eller Atarax på hur länge som helst, och jag är glad för varje dag jag överlever.

 

Har inte jobbat idag. Har bara varit hemma och legat på soffan. Och googlat. Tjocktarmscancer? Levercancer? Mina anda symtom är aptitlöshet och den konstig känslan på höger sida under revbenet. Ingen feber. Ingen konstig avföring, inget mörkt urin. Inga magsmärtor. DET är nog det som gör att jag kan hantera min ångest, att jag kanske nånstans innerst inne har ett litet hopp om att det inte är det värsta.

 

Jag har klämt på magen typ 100 ggr idag. Både när jag står och ligger. Magen är inte uppspänd eller nått utan mjuk och sladdrig. Men så har jag ju massa fläsk som dallrar runt magen, så jag tror det kan va svårt att känna organen innanför. Det känns i alla fall likadant på båda sidor. Inget som "sticker ut" eller nått. 

 

Men inuti känns det konstigt. Som om nått är i vägen liksom. Och NEJ, det inbillar jag mig INTE. Känslan är riktig! Jag gissar att det är antingen förstorad lever, cancertumörer på levern, eller en stor tumör som trycker i tjocktarmen. Skrev väl om detta igår också... blir alldeles snurrig...

 

Valde att INTE fara in till vc idag. Tänkte utmana mig själv och se om jag överlever helgen. Isåfall åker jag in på måndag klockan 8. Måste hitta på något kul med barnen i helgen. Dom får inte få några misstankar. Fördelen är att jag är förkyld, så om jag bara vill vila och dra täcket över huvet kan jag säga att det är för att jag är förkyld. Mina älskade barn, som jag älskar över allt annat. Jag försöker verkligen att vara världens bästa mamma. Mina barn är värd det. Men jag börjar bli orolig hur länge jag ska orka hålla uppe fasaden. Jag MÅSTE.

 

Har ingen aptit som sagt. DET oroar mig. Jag som alltid är hungrig och helst äter allt jag kommer över och lite till. Samtidigt är jag så jäkla orolig över att äta något som påverkar den sjukdom som jag förmodligen har i magen. Har druckit citronvatten och ätit lite fiskbullar. Kom inte på nått annat som skulle vara lent och snällt för magen. När jag gjorde våfflor till barnen sa jag bara att jag nyss hade ätit. Inga problem.

Förutom daglig småångest har det varit någonlunda okej sista tiden. Har inte haft så jättemånga fyfiska symtom, mer än huvudvärk och lite annat. Men så igår började det. Som vanligt med ett RIKTIGT FYSISKT symtom, och här är jag nu. Livrädd, ångestfull... ja allt känns för jävligt.

 

Igår fick jag en obehaglig känsla i höger sida av magen, precis under revbenen. Känns som det sitter nått där inne, men när jag själv trycker känner jag inget med fingrarna men liksom inuti kroppen. Mest obehagligt är det när jag sitter ner, eftersom kroppen då automatiskt "viker sig" och "trycks ihop". Då känns "klumpen" där inne mer. Det gör inte ont, men som sagt - obehagligt, och jävulskt skrämmande. 

 

Har gogglat i flera timmar nu. Varit inne på alla sidor hundra gånger om, och allt tyder på att det är min lever det är fel på. Det är levern som är förstorad. Det känner jag. Och det vet jag. Dom symtomen stämmer in. Sen om det är cancertumörer som gör att den växer, eller det JAG HOPPAS PÅ: Fettlever !!!! Det vet jag inte. 

 

Tänk om jag har levercancer. Då dör jag. Jag hoppas och önskar att jag har fettlever, för det har jag läst om och det kan man bota med att ändra sin kost. Och det vore troligt faktiskt. Jag är ju fet, har misshandlat min kropp med fet och onyttig mat i många år... snälla låt mig ha fettlever.

 

Men varför skulle jag vara skonad och bara ha det? Ska till VC imorgon och ta leverprover. Om jag vågar. Tänkte fara dit klockan 8 på deras "drop in". Läkaren kommer klämma på min fetmage. Tänk om han känner med händerna att levern är förstorad. Jag kommer dö av rädsla. Och om dom nu tar blodprover. Hur ska jag kunna överleva tills resultaten kommer? Och hur ska jag kunna ta mitt dödsbesked?

 

Är så jävla rädd... faaaaan att det skulle börja igen. Kan jag inte bara få vara frisk? HELVETE !!!

Har mått ganska okej sista tiden. Inga panikattacker, bara en jag lyckats "hejda" någorlunda... Kanske är det min ökade Sertralindos till 200 mg som hjälper? Jag hoppas det... Men det är ju fortfarande så att det inte är ångesten i sig som är det största problemet. Eller jo...det är det väl, men hur ska jag förklara... jag får ju inte bara ångest hipp som happ liksom... det är ju när jag får ett fysiskt symptom. Sen några dagar tillbaka har jag ont i mitt högra långfinger. I översta leden. Känns som en stukning, men jag VET att jag inte har gjort någonting. Självklart komemr katastroftankarna om att det är als eller något annat farligt. Ont i en led...varför ? Har ju inte gjort något. 

 

*Peppar peppar* så har jag inte haft direkt värk i armarna som jag brukar ha. Nu är det fingret... FAN att det alltid ska vara nått. 

 

Jag har inte tagit vare sig Atarax eller Sobril sen jag bloggade sist, och det känns bra iaf. Idag har jag lite ångest. Funderade på en Atarax men jag ska försöka klara dagen/kvällen utan. Fingret som ställer till det. 

 

Hoppas och önskar så innerligt att vi får en mysig nyårsafton, och att 2014 ska bli det år som jag får må riktigt, riktigt bra. För rent ångestmässigt har 2013 varit ett riktigt helvetes jävla skitår med den värsta ångesten någonsin. 2014 SKA jag mår bra !!!

Jaa, hur har senaste tiden varit? Inga super-mega-attacker... inga Atarax eller Sobril. Bådar gott, eller hur?! Någr a dagar har varit värre än andra, men jag har härdat ut och lyckats överleva. Mina senaste symtom är trötthet och värk i armarna. Hjälp vad rädd jag blir då det händer. Idag är första dagen på ett tag nu som det känns lite bättre. Men så igår kväll, då var jag alldeles trött i benen. Det liksom kröp i benen och kändes som växtvärk. lyckades mota paniken och överlevde. Det också !!

 

Idag pratade jag med läkaren jag var hos sist. Han frågade om jag märkt någon skillnad sen jag ökade Sertralindosen från 125 till 150 mg, men asså näe, det har jag inte. "Öka till maxdosen 200 mg" på en gång då sa han, och så skrev han ut nya recept. Han sa inget om någon psykologkontakt eller så, så jag frågade själv om det inte fanns möjlighet att få prata med någon, och då svarade han att det visst skulle gå bra och skrev en remiss.

 

Så nu väntar jag på att få träffa en psykolog, och så hoppas och önskar jag av hela mitt hjärta att jag kan få hålla mig frisk, inte utveckla als, och få bukt med min ångest nu när jag går på maxdos...

 

Ångest 2-4 de senaste dagarna...